Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gösta Wijkström: Tre män i kanot. Sommaräventyr i Stockholms skärgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På det viset fick man en härlig båtresa i arla morgonstunden,
låt vara att man kände sig något sömnig. Men det är något visst
med morgonstämningen i alla fall, och så finns det ju kaffe att
dricka som motgift mot sömnbegäret. En sådan där extra
övernattning tär mera på reskassan, men är det en vacker söndagskväll
i Stockholms skärgård, så far man ej gärna in till staden
klockan 6 e. m.
Annars behöva dessa weekendturer enligt ovannämnda
»fifty-fifty-metod» ej bli alltför kostsamma. Avgifterna för
båtresorna och pensionatsvistelsen äro ju givna, men sedan lägger
man ej ut mycket mera. Leica-bilderna få gå på allmänna
omkostnadskontot. Vad som däremot kan beskäras är ett alltför
lättsinnigt deltagande i bordets fröjder under båtresorna. Åt man,
om man hann, vilket ej alltid var fallet, en bit mat för en billig
penning i staden innan man steg ombord på lördagseftermiddagen,
så räckte det bra med den pålitliga filmjölken på sjön.
Sommarens sista tur slutade nere vid Nämdö. Då hade vi
haft en fin paddling igenom den rika och omväxlande arkipelagen
mellan Runmarö och Nämdö i byigt men friskt och soligt
väder. Vi hade varit i land på en holme och strövat längs
strandlinjens våta klippor i stänkande vågskvalp, där vattenpärlorna
glittrade i solen. Högt uppe i en tall i strandkanten satt
en tunna med öppning i, vilken tydligen tjänade som skrakholk.
På andra sidan ön träffade vi på en hög uppbyggd skjutskåre,
så det var sörjt både för tillväxt och beskattning av
fågelstammen. I de skuggiga sänkorna längre in på ön växte
finstjälkig fräken och uppe i bergkanterna blossade rönnklasarna,
ovanligt talrika detta år. Och vinden drog susande fram igenom
tallkronorna. När man sprang nedför bergknallarna, riskerade
man att halka, då mossan gav efter. Men i gymnastikskor och
simbyxor är man lättfotad, och för resten är det så härligt på
de där små skärgårdsöarna, att man knappt märker, om man
slår pladask i någon gång. Vi komma säkert igen nästa sommar
och se på flera sådana där öar. Nu när jag sitter och skriver om
detta, riktigt längtar jag efter sommaren igen, fastän det nog
skall bli roligt att ta fram skidorna ett tag också.
Men låtom oss återgå till vår sista paddling. När vi rundade
den höga klippan Nämdö böte på Nämdös norra spets, kom
regnet (vi sluppo sällan regn helt och hållet), men vi redo ut
ovädret gott i våra kapell, oljerockar och sydvästar, som vi lärt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
