Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ut i markerna - Arne Freese: STF:s raststugor kring Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ut i markerna
syntes glada och belåtna och mest nöjd var jag kanske själv. Vi hade
fått god press. »En verkligt fin nyårsgåva till friluftsfolket». »Något
av värde för friluftsmarkernas utnyttjande» etc.
Emellertid tog det en viss tid innan allmänheten kom riktigt
underfund med hur stugorna bäst skulle nyttjas. Visserligen sände vi ut
tusentals med gratisbroschyrer, vilket vi förresten göra fortfarande,
men som vanligt dröjde det en tid innan saken blev verkligt bekant.
Det blev emellertid snart bättre. Påskveckan var det överfullt.
Varenda bädd var belagd. Beställningsliggaren, som föres på byrån vid
Stureplan, var fulltecknad med namn och det var ett under att icke
allt blev kaos, så mycket beställningar, avbeställningar och ändringar,
som där var. Det gnisslade måhända på ett par ställen, det kunde
icke undvikas. Nu går det smidigare och förståelsen för den ena eller
den andra partens synpunkter och önskemål har blivit bättre. Nu vill
vi inte gärna ha överbeläggning i någon stuga såvida inte alla
tillhöra ett och samma sällskap. Stugorna i allmänhet äro inte så
rymliga och herr- och damrum äro ofta olika stora, så att ena parten vid
överbeläggning måste bli lidande. Det är naturligtvis alltid ett problem
att exempelvis i en stuga för 12 förlägga en herre och elva damer eller
elva herrar och en dam. Raststugehållarna bruka emellertid kunna klara
av saken till belåtenhet.
Raststugehållarna äro egentligen värda sitt eget kapitel. Man må
ju icke förtänka dem om tvehågsenheten var stor från början. För
det första gällde frågan om det skulle komma något folk, och i så fall
om de skulle trivas och uppföra sig ordentligt. Nog kom det folk och
nog trivdes de. Raststugehållarna visade god anpassning och stor
förmåga att göra friluftsvistelsen angenäm för dem som voro hyggliga,
och att lära och uppfostra dem som ej voro riktigt varma i kläderna,
vad beträffar friluftsvettet. Det visade sig emellertid att icke alla
stugor lågo väl till och i något fall också att raststugehållaren icke
trivdes med arbetet, varför stugan måste stängas eller ersättas. Av de 19
stugorna i Södertörn finnas sålunda endast 11 kvar. Dagstugorna
visade redan från början minsta besöksfrekvensen. Man trivdes bättre
även vid dagbesök i de stugor där det var ordnat för övernattning.
Hemtrevnaden och känslan av det egna blev större i
övernattningsstugorna, vilket är förklarligt. En icke ringa orsak till dagstugornas
försvinnande var också att de gåvo raststugehållarna allt för liten
ersättning. Sommartid fingo de av STF-medlemmar endast 10 öre
per besök och vintertid endast 25 öre, för icke medlemmar
respektive 10 och 25 öre mer. Det blev ej tillräcklig ersättning för allt
besvär att ta emot och stå till pass varje söndag eller helgdag. Bättre
ställer det sig då för föreståndarna för övernattningsraststugorna. Där
får man sommartid för varje nattlogi 50 öre och vintertid 1 krona.
Först var det meningen att stugorna skulle stängas till sommaren.
Då är det som regel slut på vandringslivet i de inre fastlandsmarkerna.
Man ligger i stället vid kusten eller ute i skärgården för att vara på
sjön och för att bada. Raststugorna troddes ej ha någon mission att
fylla om sommaren. Likväl beslöt STF att försöka hålla dem öppna
354
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
