Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ut i markerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ut i markerna
cialitet men även grova pråmspant. Samma saker tillverkas bortåt
Huvdaby, där nästa raststuga ligger, och likaså där bortom nedåt
Hällingsjö.
Från Hindås kommer man på en rätt dålig och för bilar ej
framkomlig väg åt sydväst 7 km till Huvdaby på en hög kulle vid
landsvägen mellan Härryda och Hällingsjö. I en av de tre gårdarna är
raststugan inredd. Den ligger mitt i ett vidsträckt, av vandrare allt för
litet utnyttjat skogsområde. Här ges möjligheter till förnämliga
vildmarksströvtåg åt alla väderstreck, icke minst ner mot de vackra
Ingsj öarna.
Den sista raststugan ligger också söder om Boråsbanan, mellan
Möln-lycke och Hällesåker. Det är Bolås, nära stranden av den vackra
Nordsjön. Den stugan kan man nästan nå med buss från Mölnlycke,
men kommer man från söder, från busslinjen till Hällingsjö, får man
vandra, antingen det blir på östra eller västra sidan av Nordsjön. Här
är en starkt kuperad mycket omväxlande och vacker skogsbygd med
flera granna sjöar. — Trots närheten till den modärna industrien
lever hemslöjden kvar; här gör man kaggar och fisklådor.
För både vandringsleder och raststugor finnas utgivna särskilda små
broschyrer med enkla kartskisser, vilka naturligtvis äro mycket
schematiska. Till våren 1938 finnes emellertid sannolikt utsikt att få en
verkligt god karta över här berörda områden. Då beräknas nämligen
bladet n:r 25 Kungsbacka av generalstabskartan komma ut i nyritad
upplaga. Samtidigt torde komma att utges ett särtryck omfattande
större delen av såväl detta som av det ävenledes nya bladet 33 Borås
med vandringsleder och raststugor intecknade.
Det är ingen tvekan om att inte göteborgarna ha det ovanligt bra
ställt ifråga om vandringsmöjligheter. Det är bara i ett avseende som
de möjligen skulle kunna anse sig sämre lottade än andra svenskar
och det är i fråga om vädret. Det är ju vinterhalvåret som är den
egentliga vandringstiden och då brukar det ju kunna vara både si
och så med kyla, snö och sol, även om det i de marker, dit
frilufts-folket brukar styra (eller åtminstone kan styra) färden, ofta kan vara
ett ganska gott vinterväder, medan det i själva Göteborg är mer eller
mindre höstrusk.
Men finns det egentligen någon anledning att klaga? Knappast.
Minst en miljon svenskar ha det mycket sämre ställt i det avseendet.
Och till slut är det väl ändå inte vädret som är det viktigaste för den
verkliga friluftsmänniskan och naturvännen. Viktigast är väl att få
komma från staden, att få sträcka ut, att få andas och att få se och
uppleva naturen i alla dess skiftande aspekt.
Och när är naturen vackrast, mest lockande? När snön tynger
trädens grenar och marken är vit och mjuk? Eller när vattnen glittra i
sol mellan träden och det ångar av kåda och bark? Eller när dimman
hänger mellan stammarna och vätan ryker om svarta grenar?
Thorsten Orre.
370
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
