Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunhild Tegen: På minnesvägar i Medelpad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Guiihild Tegen
— Det ser bättre ut nu, när gräset skyler eländet, säger en
gammal man som varit med om forna bättre dagar. —
■— Men strax sen sågen lagts ned, var det olidligt att se! Se,
skorsten blev int’ riven genast, för man har ingen nytta av
rundteglet. Därför får han stå. Tills han fäll själv. —
Denna spydighet spottar han ut i gräset och pekar på vår
förfrågan bortöver vägen mot skolhuset. Var det verkligen så litet,
detta hus som dock rymde både småskola och kaptensboställe?
Jo, jag känner igen de breda fönstren och alarna på gården,
träden i vars vajande kronor jag trodde vinden hade sitt
hemvist och upphov. Här var det alltså jag log mina första steg
under hotet från vilda skolpojkar. Från fönstren är utsikten
hänförande inloppet till Sundsvall, Södra bergets mäktiga båge,
och längst ut mot söder Nolbyknölns egendomliga höjning av
horisontlinjen.
Efter Strand går färden hastigt runt Alnön. Sydöst ut breder sig
havet vitt och stort och Rödöns vackra massiv ser vi från det
gamla fiskläget Spikarna. Vägen går nära stranden, om man bara
gallrat en aning och rakat skägget av de uråldriga granarna,
skulle denna vägbit från Spikarna och norrut till Eriksdal vara
en skönhetens triumfväg. Men nu skymmer ofta några meter
skog den skönaste utsikt. Ett turistland skulle inte slösa så med
sina möjligheter! Nu händer det bara då och då att utsikten
öppnar sig mot Tynderölandets mäktiga drivhus eller i norr mot
Indalsälvens deltaland med mäktiga berg i bakgrunden.
När rundturen omkring Alnö nästan är sluten och del bara
återstår tio minuters bilfärd till Alviks färjställe, står vi vid Alnö
kyrka och ser en av Sveriges vackraste utsikter —- över
Alnö-sundet inåt Timrå, där bergåsarna torna upp sig allt blåare i
fjärran. I förgrunden står rökplymerna tjocka och vita ur höga
fabriksskorstenar och ett vitt dis breder sig över stranden och
inåt dalen. Men så högt står vi, att vi ser över diset in i det blå
landet i ett oändligt perspektiv. De där trappstegsformade bergen
vid horisonten, är det inte vägen för jätten Vytf eller jätlinnan Via,
som gett Vivsta dess namn? Det ser ut som om jättar där i tidernas
morgon gått med jättekliv — Via, sägs det, med lax i kjorteln åt
sin älskade, som dock var svartsjuk och misstänksam som karlar
ofta är och trodde att Via tog bästa bitarna själv. Det blev schism
och strid — som det ofta varit socknarna emellan angående
laxfisket — men den nödvändiga försoningen kom också till sist,
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
