Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunhild Tegen: På minnesvägar i Medelpad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Guiihild Tegen
Däruppe på sandåsen vid kyrkan begravde vi en blåsig
sommarsöndag min farfar; jag söker nu hans grav. Farmor har också
jordats här. Allt är så förunderligt likt sig här ikring den vita
kyrkan med de åldriga kyrkstallarna. Men längre nedåt älven
är det desto större skillnad på förr och nu. Essvik, som en gång
i sin allra första gryende begynnelse som sågverk ägdes av min
farfar, är nu en mäktig sulfitfabrik — Medelpads första — och
därifrån har redan länge Essvikspappen hämtat sitt namn.
Essvik gick på ett tidigt stadium över i norska händer — som så
många av Sundsvallstraktens sågverk — och farfar drog sig
besviken tillbaka till Nyhamns havssida, där han på ålderns dagar
fiskade och bröt sten och ivrade för getmjölk och linfröextrakt
åt lungsjuka. Ett typiskt öde från denna »gründerperiod».
Mitt emot Essvik ligger det ännu bekantare Svartvik, där man
nu som bäst bygger en ny fabrik för framställning av gransilke.
De väldiga maskinerna sätts upp under bar himmel och över
dem bygges maskinhuset. Svartvik är tätt bebyggt som en stad.
Egendomligt nog är mina minnen från Svartvik övervägande
religiösa, och även nu ser jag två frikyrkokapell skymta förbi
bilen. Här hölls förr väckelsemöten och nykterhetsfester — och
kanske fortsätter det än i dag, trots den nya fabrikstidens
genombrott. Ty människans grundbehov är alltid desamma. Bröd
och skådespel — vilket här kan översättas med Arbete i fabriken
om vardagarna och Fest i bönhus och parker om söndagarna.
Naturen är också gammal — som människans natur.
Nolby-knölen bestegs redan av Linné på hans Lapplandsresa, innan
han sett fjällen! Det är ett berg som syns vida omkring och som
ger inloppet till Sundsvall dess karaktär. »Det ser ut som en
sovande elefant!» säger någon i sällskapet, och från söder
stämmer detta utmärkt, där ser man skuggan av det väldiga örat
följa skogskanten. Utsikten över sågverken och havsbandet är
mäktig och stor. Det var min barndoms äventyr att klättra upp
på detta besvärliga berg. Idag avstår vi — och vänder bilen inåt
land, troget följande Ljungans krökar upp genom Attmar och
Tuna förbi Viiforsen fram till Tuna kyrka, där vi gör halt.
Både Tuna och Attmar har präktiga klockstaplar, även om
de i skönhet överträffas av Borgsjö sällsynt vackra stapel. Men
Tuna har på sistone även byggt torn på sin kyrka. Dess vackra
koppartak lyser vida omkring över Marmen och Matfors. Det
är en gammal plan man nu av hembygdskärlek här fullföljt
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
