Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunhild Tegen: På minnesvägar i Medelpad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Guiihild Tegen
utan i vissa fall för revolution. Sommaren har blivit ett stort
och skönt och innehållsrikt kapitel. Det vet nu varenda
människa. De rustar sig för fotvandring, cykling, biltur eller
järnvägsrundresa med camping eller vandrarhem — det gäller att se
och vara med om så mycket som möjligt. Det gäller att bli brun
och frisk, att samla krafter och intryck, lust och glädje.
Jag vill inte förhåna min barndoms sommarnöje, men o, så
fattigt det nu förefaller mig, så enformigt, blygt och ineffektivt!
Man bodde i några rum i en bondgård — vinterstugan hyrdes
ut till stadsborna för tio kronor i månaden! — och där satt man
från juni till slutet av augusti när skolan började. Barfota fick
man väl gå när det var riktigt varmt, men shorts hade ännu inte
kommit på modet och att vara brun ansågs inte särdeles fint.
Och framför allt var ens aktionsradie fruktansvärt begränsad.
Det var »ön» för de yngre och tomten för de äldre. Det fanns
folk som hade villor — de kunde inte ens byta, de måste sitta
på samma ställe år efter år —jag minns villorna på Ortviken i
mörkskuggiga trädgårdar där solen väl aldrig tog sig igenom!
Där satt herrskaperna hela sommaren och drack kaffe på
glasverandan eller gick med parasoll på trädgårdsgången. Och
i augusti åt man surströmming i bersån med sina grannar — det
var den norrländska avarten av kräftskiva! Och sen for man
till staden, nöjd och belåten, ty man visste inte bättre. Men
ungdomen hade ju sina minnen förstås. Dansen på Tynderö brygga
om sommarkvällarna, fisketurerna med gubbarna i Storhamn,
när lax eller strömming halades in över båtkanten, utflykter i
hallonskogen, när den tiden kom, och små anspråkslösa
vandringar två och två på hala barrstigar i skogen, där bruset från
bränningen mot klipporna blandade sig med suset i talltopparna
över ens unga och svärmiska huvud.
Sensationen för dagen var när någon av båtarna Tynderö
eller Nyland, som uppehöll trafiken mellan Sundsvall och
Härnösand, i sakta fart for igenom Tynderösundet. Då samlades
sommargästerna vid bryggan för att hämta en bakelseask eller
en stek eller post eller bara för att se båten dra förbi och om
Larssons fick främmande! Vi bodde flera somrar i Hässjö utan
att jag kom så långt som en halv mil ifrån gården, man var
liksom fastväxt vid platsen.
Ännu idag fmns det sommarvillor i Viken på Alnön — men
de ser inte så energiskt bebodda ut som fordom. Och framför
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
