Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hans W:son Ahlmann: De stora dalarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De stora dalarna
bergskedjor, som nu dominera jordens anlete, Alperna i Europa,
Himalaya i Asien, Rocky Mountains i Nordamerika, Anderna i
Sydamerika och många andra väldiga stråk av hopknycklade,
samman- och hopskjutna berglager.
Det är sannolikt, 0111 än icke bevisat, att från dessa tertiära
bergskedjerevolutioner också en dyning nådde till våra avlägsna
skandinaviska urbergstrakter, vilken hade till följd en höjning
av landet. Därvid pånyttföddes det av ålder domnade
topografiska arbetet. Floderna fingo ny kraft genom den ökade
strömhastigheten, deras arbetsintensitet stegrades, och de grävde ut
nya, djupa dalar i botten av sina gamla, flacka fören. Indalen
och Ljungadalen framstå i sin nuvarande form huvudsakligen
som resultat av denna pånyttfödda flodaktivitet efter den tertiära
landhöjningen.
Hur fång tid detta utvecklingsskede varade vet man ej, men
säkert är att det omfattade miljontals år.
Obekant är också när efter denna landhöjning klimatet hade
försämrats så mycket, att den subtropiska värme, som
förhärskade så långt norr ut som på nuvarande Spetsbergen,
efterträddes av vintrar så kalla, att snö föll i den skandinaviska
bergkedjan. Denna förändring av klimatet fortsatte och skärptes så att
för varje år ett allt större överskott av snö ansamlades i bergen.
Istidens första nedisning bcgynte. Sakta men oemotståndligt
skredo glaciärerna fram, dödande, begravande och bortförande
allt vad jordytan burit av bördig jordmån, vegetation och djurliv.
Från Norrland föreligga knappast några säkra minnen från
annat än den sista nedisningen, men från andra trakter har man
bevis för att isen tre eller fyra gånger täckte allt nordiskt land
och dessemellan var helt eller delvis bortsmält.
Isens inflytande på terrängen har först och främst bestått i att
den sopat bort det gamfa täcket av lösa avlagringar och blottat
den friska berggrunden. Den har vidare brutit upp denna
berggrund iängs sådana sprickstråk, där den kunnat gripa tag i
block och stycken. Därmed har terrängen i detalj blivit mer
kuperad och differentierad. Slutligen har isen, där den följt
dalgångarna, fördjupat dessa och tillskärptderas sidor. Inom vissa trakter
såsom Ragundaområdet har bergarten varit av sådan karaktär att
dalsidorna blivit synnerligen branta.
Först när den sista nedisningen började lida mot sitt slut och dra
sig tillbaka från vårt lands sydligaste delar, ha vi kommit så
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
