Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nils Ahnlund: Det gamla Medelpad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils Ahnlund
i Skön och detta befästningstorn på Alnön bildat stödjepunkter i
ett enhetligt försvarssystem synes ligga i öppen dag.
Men den plats i dessa minnesrika nejder, som kanske främst
fångar vår uppmärksamhet, är dock »Sankt Olofs hamn» vid
Selångersfjärden, på Nävsta bys mark nära sockenkyrkan.
Urkunderna säga oss endast att Medelpads allmoge 1519 begärde
att få denna hamn förklarad fri. Nu står den sedan länge
övergiven, men om dess forna betydelse för landsändans handel och
vandel, för dess rykte och självkänsla tala flera ortsägner, som
tack vare minnesgoda upptecknare i gamla dagar ha sparats till
eftervärlden. Sankt Olofs hamn utgjorde synbarligen under
många århundraden utgångspunkt i öster för den förut omtalade
viktiga mellanriksvägen till Norge, i själva verket väl den
viktigaste för samfärdseln över land mellan de två folken.
Under »påvedömet» fick denna stora färdeled sin livligaste
prägel av de talrika pilgrimsföljen, som i högsommartid här
drogo fram med det stora nordiska folkhelgonets egen stad,
Nida-ros eller Trondheim, som vandringens mål och mödans lön. Det
är alls ingen tillfällighet, att det äldsta medelpadsvapnet, känt
genom ett medeltida landskapssigill, inspirerats av
vallfartsvägens fromma och festliga sedvänjor. Det framställer nämligen
ingenting mindre än ett processions- eller pilgrimsstandar med
Olofs sinnebild, den äktnorska yxan, infälld i den vajande duken
över ett stjärnbestrött fält. Hela pilgrimsvägen genom Medelpad
kantas av lokala legender. Vid Sankt Olofs hamn stod ännu
omkring 1640 ett kopparklätt kors, som helgonkonungen troddes ha
låtit resa på själva det ställe, där han sprang i land från sitt skepp.
På en klint i Sundsvall, där den äldsta stadskyrkan byggdes,
fanns förut en labyrintisk stensättning, en s. k. trojenborg: här
hade Olof och lians hovfolk, berättade man, förlustat sig med lek
under uppehållet i orten. Selånger och Tuna kyrkor ärade honom
som sin byggherre; sockenmännen i Stöde och Attmar skaffade
sig under medeltiden ärkebiskoplig bekräftelse på den ordning,
i vilken Olofsmässan turvis skulle firas. Kapell och härbärgen
omtalas flerstädes från vallfartsleden uppåt Ljungan. Ortnamnen
Klöstre och Munkbyn i Torps församling upplysa om
jordbesittningar under någon andfig orden, antagfigen dominikanerna
eller »svartbröderna», som helt visst velat underlätta
pilgrimstågen genom dessa trakter. Vida känd har »Sankt Olas källa» på
Bergåsen i Borgsjö varit; likaså den här fordom befintliga, nu-
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
