Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Torsten Hèrnod: En svensk industriell storbygd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torsten Hèrnod
bli utan säljbar skog». — Nu snart hundra år därefter är det
skogen, som ger riket hälften av exportvärdet och många gånger
mer än vad som skedde på 1850-talet.
Slagordet Skogen är slut förstummades emellertid, åtminstone
momentant, för några år sedan genom den s. k.
riksskogstaxe-ringen och de därpå grundade beräkningarna över balansen i
det svenska skogsbruket. Och detta trots att under de sista 75—80
åren förbrukningen av skogsavkastningen oavbrutet ökats. — Men
den som menar, att skog skall bestå avs. k. masteträd och våldsamt
grova storträd, sådana som han älskar att se i parkerna men som
numera icke ha nyttovärde, har naturligtvis rätt i att skogen är slut.
Emellertid är man i dessa dagar på det klara med, att den
skogsindustriella produktionen nu kvantitativt nått sitt maximum.
Och kommer man så till den andra frågan, om att bolagen
äga all skog i Norrland, så förhåller det sig med den saken faktiskt
så, att bönderna äga c :a 40 %; staten, kyrkan, kommuner, städer
o. s. v. c :a 30 %, och återstoden c :a 30 % komma på bolagen.
Det bör här också framhållas, att det endast är i bolagsform,
som den kapitalkrävande skogsindustrien kunnat utvecklas, och
det var för att industrien skulle kunna trygga sig för en mer
kontinuerlig tillförsel av råvara, som industribolagen började köpa
skog, vilken dessa numera enligt samstämmiga vittnesbörd sköta
bättre än de, som äga de övriga två tredjedelarna. Därigenom
har också nytt kapital oavbrutet kunnat tillföras denna industri,
som under de senare årtiondenas följd utvecklat sig så, att vårt
lands välståndsnivå är oupplösligt förbunden med densamma.
Att enskilda personer under den jämförelsevis korta
tidsperiod, då dessa skogsförvärv skedde, begingo oegentligheter, går
nog icke att bestrida. Men det bör kanske framhållas att varken
säljare eller köpare då hade klart för sig skogens framtidsvärde.
Endast få anade detta, och när ett par årtionden hade gått och
detta värde till fullo blev uppdagat, uppstodo missräkningar,
men mången gång också obefogade beskyllningar.
Det har synts författaren nödvändigt att göra denna grova
orientering om Norrland i allmänhet, innan han övergår till ämnet.
Ett svenskt storproduktionscentrum.
Att Sundsvallsbukten från Indalsälvens mynning, två mil norr
om Sundsvalls stad, till Ljungans mynning, en mil söder om
staden, är Sveriges trävaru- och cellulosacentrum, det vet varje
110
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
