- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1939. Medelpad /
143

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Torsten Hèrnod: En svensk industriell storbygd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En svensk industriell storbygd

buskiga mustascher, där skummet sitter kvar efter den sista
bärsan, har givit sin buttra, men välvilliga praktiska vink åt yngste
ingenjören, som full av teori darrat på målet inför problem, där
den stora konst, som ligger i erfarenheten, varit skönast och säkrast.

Misstag ha begåtts och reparerats, tvister ha uppstått och
utjämnats. Byggnadsplatsens fasa, leran, har betvingats.
Ritningar ha dragits upp och rivits itu. Om leveransförseningarnas
förbannelse har man grälat sönder ett flertal telefoner. Ja, allt
har varit strid och kiv, fröjd och gamman, vett och ovett,
dumheter och klokskap.

Men det har framför allt funnits allvar, arbetsvitja och
förmåga av prestation, som gjort att anläggningen fått sin lyckliga
och solida utformning, beredd att i hård konkurrens med andra
länder draga till sig vinster — som ju är all företagsamhets
strävan och mål — möjliggörande ytterligare verksamhet.

Och nu är fabriken i gång.

Om den gör suifitcellulosa, som är vit, eller sulfatcellulosa, som
är brun, eller konstsilkecetlulosa, som är blänkande vit, det
bekymrar oss föga. — Tillverkningsprocedurens olika detaljer
äro allt för många, och den intresserade hänvisas tiil den
schematiska bilden å sid. 157.

I stort sett går det till så, vad slags cellulosa man nu än
skall tillverka, att råvaran, som är tall- och granstockar, befrias
från bark, hugges i småbitar, sålfas och rensas, allt i maskiner.
Veden fylles i kokare om ett par hundra kubikmeters rymd,
kokas under ångtryck med syra eller lut, och när koket är färdigt,
siias den upplösta vedmassan på roterande silar, males i
kollergångar etter andra apparater, blekes stundom, och föres sedan
över till s. k. torkmaskiner, där pappersmassans innehåll av cirka
99 % vatten avdunstas, varefter massaarken packas i balar, som
upplagras och skeppas. Och allt detta är sålunda ganska
enkelt. Men de, som sköta fabriken, ha att tänka på en hel del, och
arbetarna måste undantagslöst vara verksamma och vaksamma.

Bestyren äro således mångahanda. Råvaran, veden, skall
anskaffas ett och ett halvt år i förväg, fabrikationsvattnet skall vara rent
och finnas i obegränsad mängd —-vid en fabrik, sådan vi nyss
skildrat den, är vattenåtgången 140 000 liter i minuten, eller 200 000
kbm per dygn, vilket med 60 procent överskrider den största
uppmätta dygnsförbrukningen i Stockholms stad med industri.

143

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:08:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1939/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free