Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nils August Flodén: Bondevinter. En rapsodi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISils August Flodén
Men i våra dagar har tekniken i avsevärd utsträckning rått bot
även för dessa besvär. Särskilt gäller detta väghållningen, som
för det första i fråga om de allmänna vägarna helt avlyfts från
bönderna och för det andra tack vare motoriseringen försiggår
med en helt enkelt underbar lätthet och effektivitet.
När börjar vintern för bonden? En sådan fråga skulle man väl
besvara riktigast, om man säger, att det sker någon gång efter det
sista lövfallct, så snart alla höstens arbeten med skörd och
plöjning och annat sådant äro avslutade, då tjälen gått i marken och
den första snön förvandlat det dystert gråbruna landskapet till
någonting nytt av en vid det laget efterlängtad vithet och renhet.
Nu kan det ju för all del hända, att både tjälen och snön eller
åtminstone endera låta vänta på sig länge nog, men någon gång i
november tycker man nog, att »förjulsvintern» skall vara inne.
För bonden voro av ålder två arbeten stående och viktiga
för-julsarbeten : gödselutkörningen och julvedhuggningen. För
bondens hustru de mångahanda bestyren för julens behöriga och
rätta firande. Ty antingen vi utgå ifrån den kristna julen eller det
fornnordiska midvinterblotet, så har hela vinteråret haft sin
alltjämt orubbade fasta punkt vid midvintersolståndet. Och i denna
bondens indelning av vintern i dess ena mot mörkret brant
stupande förjulsdel och dess andra och visserligen längre, mot
ljuset vettande efterjulshalva döljer och uppenbarar sig
säkerligen en rest av våra förfäders ljusdyrkan och solkidt.
Så fort det första snöfallet kommit tog man fram gödselslädarna,
ty då skulle gödseln i förjulskasen köras ut. Och den regeln gäller
nog alltjämt för våra dagars bonde liksom för hans farfars far.
Metoderna för utkörningen förr och nu äro emellertid olika, om
man undantar de ännu förekommande fall, då man med
inbe-sparande av en del arbete men med förlust av betydande
gödsel-värden kvarblivit vid de primitivare bruken.
Om till exempel en tre hästars bonde — man höll flera hästar
förr än nu — skulle köra gödseln till någon längre bort belägen
del av sin jord, brukade det ofta gå så till, att en man med spett
»väckte» den tjälade kasen och lassade de s. k. klisorna på
släden, en annan växlade slädarna och körde ut det nya lasset.
Tredje man stjälpte av varje lass i ett par mindre högar i snön
på åkern och for så tillbaks med den tomma släden tills han mötte
den pojke — det kunde för all del också vara en flicka — som
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
