Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nils August Flodén: Bondevinter. En rapsodi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bondevinter
»körde milla», d. v. s. tog emot tömmarna och körde den häst
som växelvis kom med lass från kasen eller med tom släde från
åkern. En av pojkarnas första träningar till körkarlar var just
denna mellankörning. Men även den detaljen hör nog numera
till det förflutna.
Vad som körts ut på dagen skulle så på kvällen bredas ut över
åkern, och då fingo även kvinnorna lämna sina innesysslor och
hjälpa till med detta. En gammal anförvant till den som skriver
detta, född på 1820-talet, berättade om, hur hon varit med om
det arbetet i skenet från en vass månskära, och hur kjolarna
därvid kunde frysa ihop till stela pansar kring benen.
Omedelbart efter det kasen körts ut skulle det köras in
»inför-ning» i stället: myrjord eller dikeskammar från alla de många
öppna diken, som rensats eller tagits upp under sommaren och
hösten. Om införningsjorden varit utsatt för tillräckligt stark köld
blev det åter tjälväckning och klislassning. Och pojken fick
fortsätta med sitt enformiga och tålamodsprövande »köre milla».
En rätt bonde i våra dagar kör nog också, som sagt, gärna ut
sin första gödselkas före jul. Men då han inte vill offra det
värdefulla kvävet åt vårens vindar, gör han på åkern tätt packade och
snyggt formade högar på tio till tjugo lass. Först på våren spridas
sedan de mustiga högarna och brukas ned i åkern. Endast vid
ringa snömängd breder man nu redan på förvintern ut gödseln
på åkern. Det blir då smältvattnets uppgift att ta hand om de
lättflyktiga gödselvärdena åt åkern.
Nu kunde det kanske vara en fjorton dagar kvar till jul. Det
gällde då att hinna få vedlidret fullt och väl det. Ty det hörde
den goda ordningen till att ha veden färdighuggen före jul.
Visserligen högg man även i äldre tider på våren en del ved för
sommar- och höstbehovet, men det var nog julveden, som skulle
fylla det huvudsakliga vinterbehovet. Och detta var förvisso en
rationell ordning så länge urskogarna hade sin rikedom på torra
furu- och granträd och vindfällen. Senare tiders skogsskötsel vill
inte veta av sådant, och därför sker upphuggningen av den på
vintern hemkörda råa långveden numera tämligen
undantagslöst på våren, då torkningen också sker snabbast. Utom de
nämnda torrvedstammarna hade man också i regel tillgång till
den s. k. sotveden, som man fick från de på sommaren nedfällda
och brända svedj eländen.
10. STF 39.
169
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
