Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Cornell: Byggnadskonst och prydnadsslöjd i Medelpad. Några anteckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Henrik Cornell
Skön och Alnö äro de enda av landskapets kyrkor, som bevara
inventarier från denna tid. I Skön står ännu en mäktig dopfunt
av sandsten, vars ornering i form av ett flätverk är så vittrad,
att man inte längre kan urskilja dess form. Måhända var den
ursprungligen icke olik den i furu snidade funten i Alnö kyrka.
Dess kullriga och täta flätverk med de inställda figurerna och
fotens med remmar fastspända lejon tyda på att konstnären
blandat gamla hedniska traditioner med nyare, kristna motiv.
Alnöfunten är enastående och märklig såsom det enda föremål,
som blivit räddat undan förgängelsen, av en på 1100-talet och
säkerligen ännu långt tidigare blomstrande träsnidarkonst.
Från varje århundrade finnes i dessa kusttrakter något litet
minne bevarat, trots tidens tand och senare generationers
vandalism. I början av 1200-talet byggdes förmodligen den ännu
kvarstående gamla kyrkan i Alnö. 1300-talet är sparsamt
företrätt, huvudsakligen blott av en liten madonnabild i Hässjö.
Från 1400- och 1500-talen härröra altarskåp och skulpturer i
Alnö liksom i de flesta av landskapets kyrkor. De märkliga
målningarna i Alnö ha tillkommit på 1520-talet. Under
1600-talets senare del utvecklar sig en ganska rik senrenässansmässig
snickarkonst, som arbetar med en riklig ornamentik i
plattskärning. Gamla predikstolar i Alnö, Timrå och Skön ge exempel på
denna folkliga konst, vars traditioner hålla sig ända fram till
rokokotiden. Ett par ståtliga dörrar i Tuna och Njurunda kyrkor
från 1721 och 1737, alldeles överensstämmande med ett skåp
från 1670 i Nordiska museet, äro några av de senaste föremålen
ur denna rikt blomstrande konstkrets.
Ett av de märkligaste monumenten i Alnö gamla kyrka är en
gravsten över häradshövdingen Karl Mattias Biörner, försedd
med en konstrik, av honom själv författad latinsk inskrift på
klingande hexameter. Den litteräre häradshövdingen bodde på
den präktiga gården i Orsil på andra sidan sundet, i Timrå,
vilken ännu med sina rika pilastrar, listverk och kapitäl är
en av Medelpads märkligaste herrgårdar. Den mera kände
brodern Erik Julius Biörner, Kämpadaternas författare, fick
sin minnessten i Timrå, och den blev i överensstämmelse med
de fornkunniga brödernas sinnelag försedd med en runinskrift,
så väl sammanställd, att den ända in i våra dagar även bland
filologerna gällt för ett minnesmärke från vikingatiden.
En resa genom Ljungans ådal lönar sig gott, om man söker
186
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
