Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ernst Arbman: En Medelpadsbygd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ernst Arbrnan
skapsbilder av en utpräglad karaktär och av stor, stundom
högstämd och mäktig skönhet. Vad är det som skänker Stödebygden
dess beprisade fägring om inte det stora vattnet och de
långsträckta skogshöjder, som åt skilda håll i mjuka, rena linjer
avteckna sig mot horisonten? Eller låt blicken ett ögonblick dröja
vid den storslagna utsikt, som från trakten av Södra Hångsta i
Torp öppnar sig åt väster inöver landet. Hur präktigt inramas
inte dalgången i fonden av de ståtliga Borgsjö-bergen, vart och
ett med sin individuella och ytterst karakteristiska profil: från
vänster sida av Bankleven med dess nästan vågräta, tvärt
avskurna hjässa och dess mörka, lodräta stup, från höger av den
lilla, men trotsigt uppstigande Öklacken och av den vida större
Bergåsen, till hälften framskjutande bakom den förra och sitt
anspråkslösa namn till trots vad form och resning beträffar det
utan jämförelse förnämsta berget i hela Ljungadalen. Men ännu
mera betagande är utsikten nedåt dalen från västra sidan av
Borgsjön, när man nalkas denna från Ånge-hållet eller från den
högre belägna Jämtskogen, en syn som sent går ur ens minne.
Ögat fröjdas åt den hägnade, leende dalen med sjön och bygden
kring dess stränder och fängslas av det omgivande
berglandskapets storvulna och fulländat sköna arkitektonik.
Borgsjöbyg-den är alltså trots sin vänliga och inbjudande natur ingen idyll.
Därtill har landskapet i sin helhet en alltför allvarlig uppsyn,
alltför stora och imponerande drag. Men är inte något av
tjusningen hos denna och andra bygder i Ljungans ådal att söka
just i denna brytning mellan ljus, leende vänlighet och stort,
stundom strängt och kärvt allvar? Jag tror, att man utan att
förfalla till subjektivism kan besvara den frågan jakande.
Men Ljungans ådal med dess bygd utgör dock, när allt
kommer omkring, endast en försvinnande liten del av landskapets
hela yta, ett smalt stråk i dess längdriktning från havet i öster till
länsgränsen i väster. Norr och söder därom utbreda sig milsvida
skogar, som bortsett från några enstaka byar eller gårdar och de
numera till stor del nedlagda fäbodvallarna sakna varje spår av
mänsklig bebyggelse. Vart man vänder blicken en böljande rytm
av skogklädda berg och åsar, avlösande varandra i en nästan
oavbruten följd ända bort till horisonten, ett hav i oro eller uppror.
Sådana äro de yttre dragen av den bygd, åt vilken vi i det
följande skola ägna vår uppmärksamhet. Vad jag därvid har
206
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
