Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ernst Arbman: En Medelpadsbygd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ernst Arbman
turades man om att hålla vakt och släcka kolande stubbar och
markbrand. Det som inte brunnit upp, kördes hem till ved. På
hösten såddes råg, varefter det hela omgärdades på enklast
möjliga sätt, eller med en s. k. brushage, bestående av korsställda
störar, mellan vilka man fällt träd av lämplig storlek. Ibland,
ehuru mera sällan, sådde man gräsfrö i rågen. Svedjerågen, som
mest togs med skära, var lägre och glesare än på odlad mark.
Sedan den skurits, revs hagen ner, och kreaturen från bygden
eller fäbodarna fingo beta av gräset, som icke sällan gick upp till
buken på dem.
Fodertillgången var i de gamles ungdom knappare än nu,
men ladugårdsbesättningarna större. Vinterförrådet måste man
till stor del anskatfa genom skogsslått på myrar, vid åar och i
sjöar, i vilka senare man bärgade starr, fräken, vattenklöver,
vass o. dyl. (s. k. »färne»). Vid sidan därav tillgrep man
löv-täkt. Lövet kärvades och hängdes i hässjor eller repades i säckar
och torkades på golv. På vissa ställen i skogen kunde man, som
en av mina sagesmän uttryckte sig, se lövhässjor stående i långa
rader. Men inte heller den gamla barktäkten hade ännu helt
kommit ur bruk. Man skalade aspbark, skar den i strimlor,
torkade den, malde den och gav den i »sörpa» (hackelse plus
korn- eller havregröpe, uppblandat med vatten) åt hästar och kor.
Vid den tiden stod fäbodlivet ännu i fullt flor. På
försommaren bofördes bygdens alla kreatur, ladugårdarna avfolkades
fullständigt så när som på någon ko. Det var inte sällsynt, att
en fäbodvall kunde hysa ett hundratal kor och ungkräk. Som
bopigor tjänstgjorde bondflickor från de gårdar, som hade kreatur
i vallen. I Möckelåsen i Torp voro ännu ett stycke fram på
1900-talet inte mindre än sjutton bostugor bebodda av idel
hemmadöttrar, i äldre tider ännu fler. I Borgsjö bröts denna sed tidigare.
Flickorna ville inte längre offra sina somrar på det arbetsamma
och numera ofta ensliga livet i fäbodarna. I deras ställe kommo
äldre, ofta ensamma och självförsörjande kvinnor, som åtogo
sig fäbodpigans syssla mot ersättning in natura och i kontanter.
Sommarlivet i fäbodarna är ingen sinekur. Där arbetas från
tidiga morgonen, då korna släppas ut från vallen, till sena
aftonen, med mjölkning, måkning, städning, ystning, kärning,
mes-smörkokning och mycket annat. Förr i tiden ålåg det dessutom
fäbodpigorna att valla korna, och därunder skulle de hålla sina
händer oavbrutet sysselsatta — med stickning, sömnad, näver-
216
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
