Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ernst Arbman: En Medelpadsbygd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En Medelpadsbygd
stycke i senare tid. Trävarupriserna nådde sin toppunkt 1874.
Huvudköpare voro James Dickson & C :o i Göteborg, »herrarna
Dickson», som en av mina sagesmän, själv skogsman, kallade
dem. Virket skulle fram till flottlederna, kosta vad det ville,
efterfrågan på körare var våldsam och priserna därefter.
Bygden upplevde en invasion av värmlänningar, av vilka några
kommo från Svartviks sågverk vid kusten, andra ända från sin
hemprovins med båt via Sundsvall eller landsvägen. De flesta
av dessa stannade btott över vintern, men många bosatte sig för
alllid däruppe. Värmlänningarna ägde på den tiden större vana
vid skogskörslor och bältre doningar än medelpadingarna. De
förtjänster man gjorde sig voro utomordentliga. Jag tror, att de
rådande förhållandena bäst åskådliggöras genom några exempel.
Priserna stego så starkt, att en värmlänning efter avslutat
vinterarbete kunde få 1 700 kr. för en häst, som han på hösten
köpt i Värmland för 2—300 kr. I Haverö betalade man på våren
ända upp till 1 kr. kilot för höet, ett fantastiskt pris både efter
dåtida och nutida förhållanden, men hö stod knappast att
uppbringa. En körare kunde enligt tvenne ytterst vittnesgilla
Borg-sjö-bors samstämmiga utsago tjäna 50—70 kr. om dagen. En
namngiven hemmansägare i Östby, Borgsjö, kom till gamle
inspektor Westberg på Harprå för att sälja timmer, men tillråddes
av denne att hellre åta sig en körning, då det bar sig bättre att
köra virke från annans än egen skog. Han påstod sig den
vintern ha tjänat 100 kr. om dagen. En värmlänning, som kom
upp med tio hästar, sades ha tjänat 10 000 kr. på en vinter.
Många värmlänningar levde sparsamt, men att man efter att ha
lyft sin likvid på våren spenderade på champagne, var ingenting
ovanligt. Varan tilihandahölls av lanthandlarna. En av mina
sagesmän var själv med om att en faktor, som legat på
avverkning vid Fettjan norr på Borgsjöby-skogen, en afton hos en
handlande i Östby köpte och bjöd på sju flaskor champagne à c :a
7 kr. flaskan.
Men bönderna sålde sitt timmer och — särskilt i början —
även sina skogar till vrakpriser. De många drastiska historier,
jag från barndomen hört berättas om dessa ting, äro tiil stor
del sanna. Det synes uppenbart, att man saknade alla begrepp
om varans verkliga värde och därtill godtog köparnas anbud
med en omisstänksamhet och tillit till deras redliga uppsåt, som
knappast är på sin plats i affärer, men som torde få anses som
221
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
