Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ernst Arbman: En Medelpadsbygd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En Medelpadsbygd
Det vore orätt alt avsluta denna framställning utan att ha ägnat
några ord åt Medelpads folkmusik, den enligt min mening
märkligaste och originellaste skapelse dess gamla allmogekultur
fram-bragt, här som annorstädes i landet — jag tänker närmast på
den instrumentala folkmusiken — framgången ur en
spelmanstradition, som sträcker sig många generationer bakåt i tiden. Det vill
synas, som om de bästa kännarna på detta område vore böjda att
ifråga om de bevarade låtarnas musikaliska genomsnittshalt sätta
fyra svenska landskap: Dalarna, Hälsingland, Medelpad och
Jämtland, i en klass för sig framför de övriga. Även vid en jämförelse
mellan de nu nämnda landsdelarna inbördes håller Medelpad i det
berörda hänseendet måttet, och det kan ifrågasättas, huruvida
inte Medelpadshäftet av Svenska låtar i förhållande till de övriga
melodisamlingarna i samma serie har det genomsnittligt
värdefullaste innehållet. Gemensamt för Medelpads och de flesta andra
svenska landskaps gamla allmogemusik är den säkra stilkänslan
och förfinade estetiska kulturen. Vad man därjämte kanske främst
fäster sig vid hos medelpadslåtarna är det skiftande
stämningsinnehållet, den förunderligt rika melodiska ingivelsen och den ofta
starkt framträdande personligt-provinsiella egenarten.
Denna särart röjer sig måhända inte minst tydligt i den s. k.
storpolskan, en polsktyp, som skapats av Medelpads
spelmän och som icke äger något motstycke i den övriga delen
av landet. Storpolskan är till sin allmänna musikaliska form
en s. k. sextondelspolska med dess något gravitetiska, lugna och
utjämnade rytm — i Medelpad namnes den liksom den däremot
svarande dansen »senpolska» — och dess rika figurverk, men
företer en friare och konstfullare periodik, har ofta ett flertal
repriser av varierande taktantal, rytmiskt invecklade passager
m. m. Ehuru spelad titl dans, gör den närmast intryck av en
fri kompsition, så mycket mer som den är ganska briljant, med
en rikedom på dubbelgrepp, pizzicaton, ilageoletter, flygande
staccaton och spiccaton omväxlande med legato,
prydnadsfigurer, för-stämningar, lägespel m. m. ■— ett drag som i ganska
stor utsträckning kännetecknar medelpadslåtarna överhuvud —
och därför också ställer betydande tekniska krav på den
utförande. Detta till trots håller den sig överraskande fri från
tom virtuositet. Den är tvärtom i flertalet fall utpräglat, ofta djupt
musikalisk, därtill ståtligt glansfull, ibland nästan högtidlig, och
röjer i sina tonfall en så omisskännlig egenart, att den som lyss-
231
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
