Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Österling: Dagar i Österlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagar i Österlen
sig genom sin labyrintiska bebyggelse med husgavlarna ofta
vända åt gatan. Den smultronröda färgen dominerar:
tegelmurarna äro övermålade och fogarna vitstrukna, vilket ger ett
fernissat utseende. Därtill kommer gröna eller blåa eller bruna
fönster och dörrar, en färgglädje som närmast återfinnes på
Bornholm. När nu stockrosorna stå i yppig blom vid knutarna,
ter sig samhället så måleriskt som någon kan önska. Men helst
bör man också ha ärende in till någon av de säkra skepparna
för att beundra hans privatkollektion av negervapen,
albatrossvingar, svärdfiskspjut, sextanter och ikoner i brokig blandning.
De långa sjöresorna ha fyllt Kivikshusen med suvenirer.
Vitemölla har tyvärr förlorat den kvarn, som gav namn åt
läget och var ett välkänt märke för de vägfarande. På det öppna
fältet mellan Vitemölla och Kivik utspelas årligen det stora
marknadsspektaklet den 24 juli. Jag tycker nog, att man kunde
städa ordentligt efter evenemanget, ty nu blåser
pappersavskrä-det omkring i bygden under hela återstoden av sommaren. På
länsman Montans tid hölls säkerligen bättre uppsikt. Det berättas
om denne bondetyrann, att han i spetsen för tjugofyra
uniformerade fjärdingsmän brukade inspektera marknadsfältet, ödmjukt
hälsad av knävecksdarrande tattare. Det var denne Montan som
i Södra Björstorp på 1870-talet köpte sig en gård, vars längor
bilda en sextonsidig, sluten rundel och tydligt demonstrera
försvarssyftet.
Vik och Baskemölla äro genuina fiskelägen, som utan
koketteri sola sig mot havet med tjärade garn och kallsjéhommor,
med linhåriga ungar i strandbrynet och vita kålfjärilar i täpporna.
Längre upp vid Hanöbukten ligger det mycket ensliga Knäbäck,
likaledes en inbjudande plats i sommarsol, men vansklig att bebo
när höststormarna börja sitt miserere. Därifrån minns jag
särskilt de jättelika pilträden, som säkert ha ett par hundra år
på nacken. Vid foten av det största böljar en ljusröd bädd av
saponaria; det ser osannolikt ut, men grant är det. De
halm-täckta och ledbrutna sjöbodarna i Knäbäck ha också en
vördnadsvärd ålder, men göra ännu rätt för sig.
Brantevik och Skillinge, söder om Simrishamn, äro båda
skepparlägen i främsta rummet; fisket spelar mindre roll.
Före 1914 ägde Brantevik ett hundratal fartyg — den som tänker
efter, har nog läst namnet i aktern på mången galeas eller skonert
i svenska hamnar. Ännu i dag flaggar hela samhället, när någon
267
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
