Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C. T. Holmström: Livet i bohusstranden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Livet i Bohusstranden
våren många små underhållande lekar för sig, roliga att
observera. — Dess släkting, lunnefågeln, har ett tillhåll vid Soteskär,
men får annars betraktas som sällsynt.
Havstruten har man lyst i bann eftersom han faktiskt äter en
del ejder- och gravandungar. Det gör gråtruten också. Icke desto
mindre har ejderstammen ökat och under senaste år varit
påfallande kraftig. Detta glädjande förhållande synes dock ej så
mycket gälla den nordligare bohuskusten.
Havstruten är — även med sin rövarenatur — omistlig för
bohusstranden, en makalöst grann skulptur, där han sitter på
någon älsklingssten eller något kummel — och i flykten över ett
stormigt hav dess skönaste ackompanjemang i denna del av
världen.
I de små sunden och i de fina, sommarstrålande vikarna och
stränderna är det tärnorna, som ackompanjera till brisens och
vattnets stilla spel. Deras flykt dagen lång över näringsgivande
älsklingsställen är ren poesi. Tärnornas sena ankomst om våren
är det, som kröner vårens festivitas här ute. Deras tidiga flyttning
söderut efter sommarlivet häruppe blir alltid litet vemodig att
märka — kanske mera med åren. Ett typiskt tärneskär i världen
av holmar och öar är en tillgång. Därifrån sprides nästan
dygnet om den ljusa sommarens sköna flygmästare ut över
farvattnen, skärgårdsbon och seglaren till glädje.
En annan glädjespridare av rang är skärpiplärkan — som förut
omnämnts som härdig övervintrare i bohusstranden. Ja, nu i
dessa januaridagar med hårda köldnätter, med is och snö, har
skärpiplärkan kommit i stranden här och sett högst pigg och
oberörd ut. Man vill knappt tro henne om det — när hon en
varm maj- eller junidag höjer sig över den soldruckna
klippstranden och låter sin underbart klingande, tindrande låt gå i
vädret — för att i fallskärmsflykt sänka sig ned med dess mjuka,
litet vemodigt modulerande avslutning. Hon är då så i pakt med
ett sommarblitt, blomsterdoftande skär, att man minst vill sätta
henne in i en bild av den bistraste havsvinter.
Naturligtvis är sädesärlan, gamla sjöbodars, båtskrovs och
bryggors näpna inhysing, en livlig trafikant i öarnas stränder.
Här komma också stararna för att plocka i tång och i gräsvall,
där sådan finnes. Stararna kunna ha bo i ett fiskläge eller på en
större ö och därifrån göra långa flykter dagen lång ut till ett
litet skär, där det är lätt att finna mat till ungarna. Ett sådant
IS. STF 39.
313
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
