Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C. T. Holmström: Livet i bohusstranden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. T. Holmström
bart tilltalas av. Havsgråsuggorna till exempel äro visserligen
imponerande, men ej särskilt sympatiska. Tångräkorna äro
då trevligare där de sitta högt ibland i den bärnstensgyllne
tången och sola sin lilla genomskinlighet. Man finner ju också
mönster och sirligheter allestädes — somliga tjusande i sitt
raffinemang. Ett mossdjur, Membranipora, gör ett nobelt silverne
nätmönster på tång som — åtminstone genom lupp — avslöjar
en märklig skönhet. Detsamma kan sägas om de små vita
Spiror-bis-skaien, rörmaskens husbyggnader på algers kroppar.
En i hög grad uppmärksammad företeelse i stranden är
brännmaneten. Ja, så pass uppmärksammad, att man hör skrik av
förfäran, när den uppenbarar sig på arenan. Det är nu att göra
den litet för stor ära, om den också kan brännas, så att det känns.
Dess uppträdande är ganska ojämnt. Ibland är sommarstranden
kemiskt ren från uppkastade maneter, ibland ligger som en gröt
av dem inne i vikarna. Märkvärdiga invasioner förekomma. De
myriader av Cyanea capillata, som periodvis förra sommaren
fördes av strömmen genom Bohusiäns skärgård, voro
förbluffande och minnesvärda. De voro f. ö. underligt färglösa, bleka och
av mindre storlek, dessa tallösa individ.
Brännmaneten kan ju annars vara en praktföreteelse av rang.
Till och med uppkastad i stranden kan dess färgspel väcka
beundran. Glasklara öronmaneten (Aurelia aurita) är nog en
skönhet på sitt sätt också — men priset tages av de biå
maneterna. Av en sådan har bohusstranden ibland påhälsningar,
nämligen av Cyanea lamarcki. Den kan prunka med en
obeskrivlig, azurblå färg, som nästan tar andan av en. Sommaren
1936 blev den ofta uppkastad i stränderna — men den är i
vanliga fall mycket fåtalig.
Ännu sällsyntare är en annan blå manet som bär namnet
Bhizostoma octopus och som blott en eller ett par gånger
välsignat bohusstranden i någon invasion. Har man sett den på
Jyllands västkust, dit »den jydske ström» för den ibtand från
Engetska kanafen, glömmer man ej dess väldighet och sällsamma,
indigoblå färg. Här ligger kanske samtidigt en annan praktpjäs,
kompassmaneten, Chrysaora hysoscella, som har en vacker,
mörkt gyllenbrun teckning på översidan, erinrande om
kompassrosen. Den är skön att skåda, även den — men kommer tyvärr
knappast i vår mammas gata.
Sällsynt ger bohusstranden någon oväntad, obehaglig över-
320
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
