Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C. T. Holmström: Livet i bohusstranden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. T. Holmström
gärna också fina, ofta tätvippiga former av Agrostis canina
samt i vattenpussarna liknande former av Agrostis stolonifera.
Och när hösten börjar slå strändernas vilda hårdvallar med
nätters kyligare fukt, då börjar stålörten, Gentiana baltica och
uliginosa, blinka i diskret, men skönt blått ur gräsmarken, och
små underbara, rosenröda arunblommor, Centaurium, stå
bredvid, som i skydd av sina mera robusta kusiner.
Bohusstrandens starrvegetation har en ganska egen karaktär,
rätt mycket kännetecknad av några arter som egentligen få
betecknas som sällsynta. Man kan träffa på den förut nämnda
bågstarren, Carex incurva, åtminstone om man är uppmärksam!
Och man kan göra strandhugg på ett skär och genast trampa upp
i bestånd av den eleganta Carex distans, eller fmna grupper av
Carex maritima, Carex salina var. kattegatensis (mest i vikar)
och Carex norvegica. Som en kuriositet kan man finna den
grovvuxna Carex riparia (på skäret Danska Liljan) inom räckhåll från
strandkanten, en underlig växtplats för denna starrart. I övrigt
ser man ju också en del vanligare starr-arter samt Juncus-arter
som här ej behöva uppräknas.
Som en hela skärgårdens gemensamma härlighet kan man nog
nämna triften eller gräsnejlikan, Armeria vulgaris i dess
maritima utformning. Den är strandvallens oskiljaktiga följeslagare
— men når nog sin mest fantastiska samling och blomning på
det tåga skäret Danska Liljan — i Danafjorden — utanför
Göteborg. En liten gynnare, som ej alldeles bör förgätas ehuru
ej vanlig, är den näpet tilltalande kämpearten Plantago
coro-nopus med sina kråkfotliknande blad.
Slutligen få vi dröja vid några rariteter i stränderna — väl
kända, men sällan mötande en under strövtåg och strandhugg.
Här är kostertisteln att nämna, Eryngium maritimum, vars ädla,
väpnade skepnad möter i större bestånd endast på Koster och
på Hönö. Den har varit svårt attackerad av Homo Sapiens,
skadegöraren — men är nu under bättre skydd.
Möblomman, Glaucium flavum, söker man oftast förgäves —
även den offer för människors utprägiade klåfingrighet. Men
ännu alltjämt kan det inträffa att man finner något exemplar
på en stenig strand och blir ett offer för dess säregna, djupa
gufd och dess skönhets trollmakt. — Den sällsynta Beta maritima
har redan nämnts i det föregående. — En underlig effekt gör
det, när man i kullerstensterräng på ett skär ser det gröna floret
334
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
