Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mattis Möller: Sareksommar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mattis Möller
vi sett tidigare på dagen och björnspillning på flera ställen. Här
luktar vildmark och ensamhet, det är en lukt, som man inte
känner överallt, den finns inte efter rösade stråk eller på berömda
utsiktsberg. Den frammanar en farlig stämning denna doft, en
stämning som sätter sig i blodet och som man aldrig blir kvitt.
För att åter få uppleva den uthärdar man attsköns vedermödor,
bär tunga packningar, går mil efter mil i regn och snö,
halvsvälter ibland, fryser och sliter ont. Allt för detta osägbara något,
som finns i vårt lands sista vildmarker.
Vi fortsätter genom Snavvavagge, den lilla dalgången mellan
Låddepakte och Skårkasmassivet under mödosam klättring
uppför de branta, hala grässlänterna. Utsikten är fantastisk och den
täta solröken skapar storartade belysningseffekter i svart och
grågrönt. I den oklara dagern synas fjällen förkrossande väldiga,
detaljerna ha gått förlorade och alla linjer ha förstärkts och
förenklats. Pelloreppe ligger i snedbelysning, reser sig i en enda
ofantlig parabolisk kurva, som börjar nere i dalbottnen, vid
älvstranden, först svagt lutande, sedan allt djärvare i en svingande
båge uppåt, uppåt, i strävan mot lodlinjen. Kurvan är fulländad,
matematiskt och estetiskt sett, fjällets topp är gömd i dimma,
man ser bara en svepande båge som förtonar i gråvit
konturlöshet högst uppe.
Från söder kommer blåsvarta moln seglande och breder ut
sig över högfjällen. Det betyder regn om några timmar. Vi
halvspringer över blockmarkerna för att hinna ner till Pelaslättens
lägerplatser innan regnet hunnit ifatt oss. Klättrar högt uppe i
Rapadalens sluttning för att inte »förlora höjden». Och äntligen
kommer vi ut på den jämna högslätten under Pelatjåkko, slår
upp våra två små tält just som de första tunga dropparna fatfer
Sedan håller regnet i sig, hela eftermiddagen och hela kvällen.
Det trummar behagligt på den våta duken, när man ligger i
sovsäcken, äter torrfrukt och läser resehandboken över Sarek —
för hundrade gången.
Nästa morgon är vädret vackert igen, regnet har dragit förbi
och snöfjällen står gnistrande vita mot en blå sommarhimmel.
Bara över Akatjåkko och Sareks stortopp ligger ett par gråvita
små molnhättor.
Min kamrat går ner till Pastajokkens delta för att se på
fågellivet, själv går jag upp på Pelatjåkko för att få några fotografier
346
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
