Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mattis Möller: Sareksommar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mattis Möller
kasa-, Tjäktja- och Ladtjovagge samt över Karmasplatån öster
om Tarfataryggen, är faktiskt inte större än att det ryms inom en
cirkel med 16 kilometers diameter. Ytan blir inte fullt 1/1 av
Sarekfjällens. Okar man Kebnekaisemassivets område till att
omfatta även högfjällen norr om Ivaskasavagge — alltså inom
gränserna Tjäktjavagge—Ladtjovagge—Vistasvagge ända upp till
Alesjaure, en triangel med tre mils bas och tre mils höjd, inte
ens då blir ytan mer än en tredjedel av Sarekfjällens. Också
ifråga om andra alpina data överträffas Kebnekaise av Sarek:
jöklarnas stortek och antal, genomsnittliga frekvensen av höga
toppsiffror etc.
.Tag får mina fotografier av Äpartjåkkos kamsystem, men den
iskaila blåsten på toppen tvingar snart tifl reträtt och längs långa,
hårdfrusna snöfält rutschar jag hastigt ner till varmare regioner
igen, och återfinner lägret och kamraten. Vi packar ihop och startar
norrut, genom dalgången mellan Äpar- och Sarvamassiven.
Efter några timmars marsch rundar vi Perikpaktes svarta
strävpelare och sätter upp våra tätt vid stranden av Perikjokk,
alldeles under paktets lilla runda jökel. Det vackra
morgonvädret är borta, himlen är jämngrå och då och då kommer ett
regnstänk. Efter en stund regnar det ordentligt, stämningen är
olustig. Regnet håller i sig hela natten och hela följande dag,
proviantpåsarna börjar bli slankiga, sockret är snart slut,
tobaken likaså. Det sista är värst. Vi får ge oss iväg till Suorva.
Tidigt, klockan är inte ens tre, kommer min kära kamrat och
väcker mig i mitt tält med en mugg rykande het renbuljong.
Ovädret har dragit förbi, dimman lyfter sig från topparna och de
första sneda solstrålarna återkastas av tusen rännilar som
strömmar nedför de svarta refflade fjällstupen. En morgon som denna
är alltför vacker för att slösas bort på den ganska enformiga
vandringen till Suorva, alltså anslår vi ett rundligt antal timmar
till någon toppbestigning, och valet faller på Vuoinespakte på
västra sidan av dalgången, 1 970 meter högt och ett ganska
trevligt klätterfjäll, det vet jag sedan förra sommaren. Vi går
upp utefter den långsluttande nordkammen, kommer upp på
»näsan» efter ungefär två timmars arbete i blockhavet och tar
så itu med den egentliga kammen upp mot toppröset. Den bjuder
inte på några svårigheter att tala om, kammen är en à två meter
bred och ganska lättframkomlig. Bara på ett ställe reser sig ett
350
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
