Svenska Turistföreningens årsskrift / 1940. Gotland / 33 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lennart von Post: Solens och kalkens ö

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Gotlands ostkust är nästan överallt flack och låg. Ty här slutta berglagren, och med dem landytan, långsamt ned i havet. Tjälders i Boge

.

blockmassor vittna om att nedbrytningen alltjämt är i full gång.
Så nyligen som några dar före midsommar 1939 spolierades
stenskärmen framför Rövar Liljas håla vid Högklint delvis av ett
stort klintras. Och sprickor i grässvålen både där och vid
Getsvältan varsla om nya naturens attentat mot dessa
turistattraktioner. Men mera betydelsefull är växlingen mellan hård kalksten
och mjuk märgelsten inom Gotlands mark i stort.

Den som med öppna ögon genomreser Gotland — t. ex. med
de dagliga sällskapsresorna från Visby — måste förvåna sig över
hur liten del av landet som i verkligheten kännetecknas av den
riksbekanta frodigheten, av feta sockerbetsfält och kornåkrar,
av leende lundar och lövängar. Man kan färdas miltals genom
obruten barrskog, nästan utan att se en människoboning. På sin
höjd ligger där något enstaka »ställe» vid vägkanten, ofta nog

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>