Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lennart von Post: Solens och kalkens ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med en prydlig liten täppa kring stugan, men ändå så skriande
torftigt i jämförelse med storbygdernas »gardar». Och skogen själv
kan bära karghetens insegel till och med i högre grad än i det
magraste Smålands värsta tassemarker. Ja, somliga av dessa skogar
äro så trögvuxna och tynande, att skogsvården på Gotland måste
ske under hägnet av en särskild skyddslag. Där är det »hällmark»
av hård, svårvittrad kalksten, eller kanske »aurburgar» av idel
grus och klapper, till största delen bestående av likadan
kalksten. Den rena Gotlandskalken har sterilitet i följe. Bördigheten
hör de lerbemängda bergarterna — märgelstenen — till, icke minst
emedan jordtäcket blir så mycket bättre utbildat inom de trakter
där dessa mjukare bergarter förhärska.
Också avspegla sig berglagrens skiftningar utomordentligt
tydligt i odlingsbygdernas och skogstrakternas omväxling på
Gotland. Där finnas — som kärnbygder i öns »tredingar» — tre stora
rikbygdsområden: stråket Västkinde—Martebo—Tingstäde—Lärbro,
ett mer än milsbrett bälte kring linjen Västergarn—Roma—
Slite samt ett annat i trakterna Hablingbo—Hemse—Lau. Alla
äro de märgelstensområden med längdutsträckningen i sydväst—
nordost, och de inramas och skiljas åt av landstråk med
övervägande kalksten som löpa i samma huvudriktning : »Storsudret»
med Hoburgen och Sundre alvar, bältet från Klintehamn till
Östergarn med Karlsöarna som utposter i sydväst och Gotlands
vidsträcktaste obygd — Lojstahajd — samt Torsburgen och
skogstrakten däromkring som de mest utpräglade kärnområdena, och
slutligen — på norra Gotland — skogsbanden Tofta—Hejdeby—
Othem och Hall—Hangvar—Fleringe. Märgelstenslanden mellan
dessa skogsbarriärer ha i alla tider varit lövskogens och
lövängarnas trakter, liksom kalkstensstråken varit barrskogens. Det
visa myrarnas pollendiagram. Och till märgeljorden hade — enligt
fornfyndens vittnesbörd — redan odlingens allra första pioniärer
på Gotland vetat att söka sig.
Gotlands rikedom på försteningar lockar även amatören att bli
fossilsamlare. Själv har gotlänningen både »fjädervaldar»
(fjärilar) och »ormar» och »åkstolar» bland petrifikaterna. Det är
trilobitstjärtar, ortoceratiter och en egendomligt formad
armfoting, som folkfantasien tolkat så. Vissa förkalkade djurrester,
t. ex. havsliljornas stjälkleder och kronstrålar, kunna bilda
kalkstenens huvudmassa. Den praktfulla, röd- och vitspräckliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
