Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lennart von Post: Solens och kalkens ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men fråga inte oss geologer, vad dessa lägre terrasser betyda! Ty
då rör ni vid vårt dåliga samvete. Det återstår för oss att ta reda
på de ingalunda oviktiga drag i Gotlands
nivåförändringshistoria, som de olika stegen i terrasstrappan nedanför
Litorinagränsen registrera. Följ i stället med upp på platån ovanför
Litorinaklinten! Däruppe — ungefär 15 meter över Litorinahavets
gränsnivå — finna vi en klapperstensvall, formad nästan till en
åsrygg. Det är Ancylussjöns gränsvall. Det kan vara litet trassligt
att följa den i skogen här norr om Visby. Men söder om staden
ligger Ancylusvallen lätt synlig på den öppna alvarmarken mellan
klintkanten och Visborgs slätt och till yttermera visso utprickad
av en kvartett gamla väderkvarnar — Högan, Lågan, Käringen
och Plågan. Just vid Högan — och på ett par ställen längre bort —
är den genomgrävd, så att klappern och dess lagringssätt ses.
Liknande erfarenheter som dessa från Visbytrakten kan ni
göra inom nästan alla delar av Gotland. Långa sträckor gå
landsvägarna på strandvallarna alldeles som på fastlandets
rullstensåsar. Och ni behöver inte vara lika välkonstruerad som en av
de gamla Gotlandsgeologerna, som sade sig känna en särskild
knyck i cykeln, var gång han passerade Ancylusgränsen eller
Litorinagränsen. Ty numera finns det geologiska kartor över det
allra mesta av Gotland. På dem äro angivna både de stora
strandmärkena och mycket annat, som kan vara bra att känna till för
den som vill försöka förstå det gotländska landskapskynnets
mångahanda skiftningar.
Gotlands myrar! Ni naturens praktstycken på forna tiders
Gotland! Ni sorgeämnen i nutiden! Snart är det få, som minnas
vindens, solens och färgernas spel i edra »aglundar» och edra
»starrar», där bonden slog sitt myrhö och stakade hem det i sin
»flatäska». Få, som ljustrat edra lindare eller löpt skridsko på
er blanka »syn-is» och klubbat gäddor. Få, som fått låta sina ögon
fröjdas åt edra »träsks» fria vatten, kristallklart och
silverblänkande i stiltje, turkosblått, när stormen rört upp bottnarnas
kalkslam. Vem kan nu glädjas åt eder döda platthet? Allra minst de
av edra ägare, som alltför dyrt måst betala den nya åker,
utdikningarna tilläventyrs givit.
Gotland är fattigt på öppna vatten, naturligt nog på grund av
terrängens flackhet. »Träsken» — »sjöen» är havet — kunna
räknas på fingrarna, och endast de små tjärnarna under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
