Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mårten Stenberger: Människan i Gotlands forntid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mårten Stenberger:
MÄNNISKAN I GOTLANDS
FORNTID
Landtagningen.
Kanske var det en vinddriven fiskare, vilken lyckats frälsa
livet undan vågorna som först av alla steg i land på den stora
kalkstensklippan i Östersjön, en ofrivillig upptäcktsresande i
tidernas morgon. Kanske skedde »landtagningen» på annat sätt,
över isen, en klar och kall vinterdag, då Gotlands västkust stod
för vandrarna som en blå hägring över vidderna i öster. Sagans
Thjelvar, som för evigt band den rolösa ön med eld, måste ha
tillhört de strövande skaror, vilka relativt kort tid efter
inlandsisens försvinnande som fiskare, jägare och samlare gjorde det nya,
stora landet i Norden till sitt. Så gammal måste Thjelvar vara.
År lades till år, samlade sig till årtionden och sekler. De små
kringströvande människoflockarna sökte och funno sitt
uppehälle vid havsstränderna eller vid de stilla innanvattnen.
Understundom blevo de sittande någon längre tid på en plats, där de
utan allt för stor möda kunde få sitt lystmäte av säl och fisk och
annat matnyttigt.
Rester efter ett par tre sådana små fångstsamhällen, öns äldsta
bebyggelsedokument, ha kommit i dagen på östra sidan. Några
glättade, oansenliga benspetsar, massor av avslag av den
inhemska flintan, ett antal skrapor och trubbiga pilspetsar av samma
flinta är det blygsamma arv, som dessa fiskare och sälfångare
lämnat sin eftervärld. De bodde vid en vikande strand och måste
därför undan för undan dra sig in mot land för att komma från
det sakta växande havet. Vår tids forskning kallar detta hav
Litorinahavet.
De första bönderna.
Under de årtusenden, som närmast följde, hade livet samma
lugna förlopp i havsband och vid insjöstränder. Havet befann
sig nu på långsamt återtåg, de forna sälreven kommo allt längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
