Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mårten Stenberger: Människan i Gotlands forntid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
många nyttiga kunskaper till öborna.
Det vill även förefalla som om varaktiga
förbindelser ungefär samtidigt uppstått
med andra folkgrupper både i söder
och väster.
I våra dagar kunna vi vad Gotland
beträffar bäst urskilja den tidens
anletsdrag genom fynden från de talrika, sena
stenåldersboplatser, vilka blivit funna i
öns kusttrakter. Det är sådana lokaler
som den klassiska fyndplatsen vid
Gullrum i Näs eller den vid Hemmor i När
eller den märkliga grottboplatsen i Stora
Förvar på Stora Karlsö. Men vida
tydligare än på dessa boplatser framträder
den sena stenålderns kultur i fynden
från boplatsen vid Västerbjers i Gothem
eller den under Stora torget i Visby.
Visbyboplatsen är känd sedan
gammalt. Tid efter annan har den lämnat
forskningen sin tribut, men ännu rikare
är den relativt nyligen påträffade
Västerbjersboplatsen. I båda fallen ha de
små samhällena legat nere vid den
dåtida stranden, utsatta för himmelens
alla vindar och med det oändliga havet
som främsta jaktmark. Vid Västerbjers
ha hyddorna bildat en klunga på en
flack grusudde, runda hyddor av
enklaste slag, och på de fria platserna i
detta husgytter redde man ett vilorum
i gruset, när någon av stammens
medlemmar trädde åt sidan ur de levandes
led, man bodde och verkade mittibland
sina döda.
Grav efter grav har blivit framtagen vid Västerbjers.
Förunderligt väl bibehållna lågo skeletten i sina anspråkslösa rum, ofta
jämte en rik uppsättning föremål. Det var saker av sten, ben
och horn, som boplatsinvånarna själva gjort, men det var även
en och annan elegant yxa, som kommit från stridsyxfolket i väster,
Med harpuner av delta slag,
fastade vid ett träskaft och med
fånglinan knuten i det runda
hålet, tog stenåldersfolket säl
i havsbandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
