Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mårten Stenberger: Människan i Gotlands forntid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fridfulla ställen fördes den döde, och över den enkla kista, som
blev hans vilostad på heden, staplade bygdens folk kumlet,
högre och mäktigare ju gärningsrikare han framstått i livet.
Störst av dem alla är det väldiga Uggardaråir i Rone, ett
ofantligt mausoleum, väl 7 meter högt och 40 meter tvärs över.
Isoleringen.
De stora framstegen inom köpenskap och samfärdsel hade
medfört ett utbrett välstånd. Klimatet var såsom tillförene milt
med långa, rikt givande somrar, och större delen av boskapen
fann sin föda ute året igenom.
Nya föreställningar om liv och död hade genomträngt
människornas sinnen, föreställningar, vilka kommit utifrån och följt
samma vägar som handeln tagit. Seden att direkt nedlägga den
döde i jorden hade man nu för länge sedan övergivit. Den döda
kroppens förvandling försiggick på likbålet, och det som
återstod, sedan bålet falnat samman, var en obetydlighet brända
ben, vilka lagda i en lerurna nedsattes på gravplatsen.
Alltjämt restes de grå kumlen, men det blev vanligt att giva
gravvården skeppets form. Skepp, byggda av på kant resta
kalkstenshällar eller stora, tunga block. Bakom dessa stenskepp låg
föreställningen om den dödes resa över ett stort och outgrundligt
hav till en främmande kust. Den tron fann god näring hos ett
sjöfarande släkte.
Så stå stenskeppen där i våra dagar. Understundom ha de
formen av helt små båtar men stundom också av stora fartyg,
vilka stäva i varandras kölvatten. Som verkliga långskepp te sig
de två praktfulla sättningar, vilka hägnas av höga granar nära
Gnisvärds fiskeläge i Tofta och av vilka den ena håller 45,5
meter i längd. Bland tallar och risiga enar styr på sin fattiga backe
— Dikkarebacken kallad — vid Olleifs i Alskog en hel liten flotta
om sju skepp mot hägrande länder.
Flertalet av öns omkring 200 stenskepp ligga vid eller nära
kusterna, en enastående minnesgrupp från ett av stora händelser
fyllt skede, vilket legat ungefär 3 000—2 500 år före vår egen tid.
Den första metallålderns jämna utveckling fick emellertid ett
ödesmättat slut. Ej i teknisk skicklighet men väl i smak och
konstnärlig förmåga hade hantverket gått tillbaka, och därtill
kom att det blev allt svårare att få brons utifrån. Men samtidigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
