Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mårten Stenberger: Människan i Gotlands forntid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade en ny metall börjat uppenbara sig på ön. Järnet hade gjort
sitt inträde. Kunskapen om sättet att bearbeta järn hade vunnit
någon spridning, då förbindelserna med marknaderna i söder
brötos. Införseln därifrån avstannade nästan helt. Detta dråpslag
träffade hela det nordiska området.
En av orsakerna till det som skedde var krigiska rörelser i de
sydliga länderna. Keltiska folkstammar översvämmade vid mitten
av årtusendet närmast före Kristi födelse Mellaneuropas länder,
och dessa händelser störde eller tillintetgjorde de under släktled
utvecklade handelsförbindelserna i vida områden. Så kommo folken
i norr in i slagskuggan av tidens stora politiska skeende.
Men till denna olycka hade sällat sig en annan. Klimatet hade
försämrats. De goda somrarna med deras rikliga skördar
efterträddes av svalare och regnrikare, vattnet steg i markerna,
kornet vantrivdes på åkrarna. Ständiga oår hemsökte ön, och för
att slå sig igenom blev man nödsakad att alltmera lita till
boskapsskötseln som sitt viktigaste näringsfång. Man återgick till
vanorna under metallens äldsta tid.
Detta måste ha varit åtminstone ett par av anledningarna till att
människan är stum på Gotland under ett par tre århundraden efter
det järnet funnit vägen dit. Tecknen på hennes dåtida tillvaro äro
nästan inga. Intet gravfynd och knappast några fornsaker äro
kända från denna tid. Men likväl fanns hon där, ehuru den forna
glansen och härligheten för en tid förbytts i sin motsats — den
ständiga rytmen i människosläktets vandring genom tiderna.
Det stora uppsvinget.
Stora ting hände på fastlandet i söder, och Gotland kom in i
ett större sammanhang än någonsin tidigare.
Germanska folk, stamfränder till öborna, hade gått till
angrepp mot kelterna samtidigt som romarna anfallit dessa från sitt
håll. Kelternas välde bröt samman, och över dess ruiner möttes
germaner och romare. Förvisso stod det strid även mellan dessa
två folkgrupper, men det förekom även ett ömsesidigt fredligt
utbyte, som icke minst lände folken i norr till stor nytta. För
Gotland medförde detta ett enastående uppsving.
Innan dessa förbindelser kommit till stånd mellan romarna
och de nordliga folken, hade man på ön fått nära kontakt med
besläktade stammar vid Östersjökusten i söder. Järnet hade i
samband med dessa tilldragelser blivit var mans egendom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
