Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adolf Schück: Gotland och Sveriges krona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket övrigt att önska. I företalet till Visby stadslag säges, att
»staden tillväxte, varvid av de många tungomålen uppstod stor
oenighet, mord och förräderi». För gotlänningarna var det icke
alldeles riskfritt att inskrida mot de tyska köpmännen, ty dels voro
de inbördes förenade i gillen, dels kunde de vädja till sin kejsare.
Redan under 1100-talets första årtionden finnes uppgifter om
att den sachsiske hertigen Lothar utfärdat privilegier, som haft
avseende på de köpmän, vilka upprätthöllo
handelsförbindelserna mellan hans välde och Gotland. Och från 1161 finnes ett
omstritt dokument där en annan sachsisk hertig, Henrik
Lejonet, ger en av sina fogdar i uppdrag att utöva en viss
polismyndighet över de tyska köpmännen på Gotland. Samtidigt talar
hertigen om att förhållandet mellan gotlänningar och tyskar
hittills varit föga vänskapligt, men att tvisterna nu bilagts med en
fred. Det var under dessa förhållanden självfallet att den
gotländska lantbefolkningen fann den svenske konungens
överhöghet vara en värdefull tillgång i hotande konflikter med tyskarna.
Spänningen mellan Visbyborgarna och landsbygdens
menighet tilltog med årens lopp. Den muromgärdade
handelsmetropolen var förvisso ingalunda sinnad att taga någon större hänsyn
till den primitiva bonderepublikens intressen. Det inre läget på
Gotland under 1200-talets senare hälft kan jämföras med det i
Sydafrika vid 1800-talets slut. Gotlänningarna voro dåtidens
holländska »boers», som av ålder innehade territoriet,
Visbytyskarna motsvaras av de invandrade engelska exploatörerna.
De förra voro konservativa och önskade bibehålla sin
självständighet och primitiva samhällsstruktur, de senares åstundan
var att effektivt exploatera landet i ekonomiskt avseende och
inordna det i ett större imperium. 1800-talets brittiska imperium
hade sin medeltida motsvarighet i de inbördes intimt
samarbetande tyska städerna, vilka senare sammanslöto sig i det
namnkunniga »hansaförbundet».
År 1288 omtala Visbymunkarnas annaler, att det stod en stor
strid mellan stadens borgare och Gotlands allmoge, varvid de
förra hemförde segern. Den blodiga konflikten var av
internationell räckvidd, ty Visby understöddes av en del tyska städer,
medan gotlänningarna hade vädjat till de tyska ordensriddarna
i Balticum om hjälp. Den blodiga kampen syntes redan avgjord
till tyskarnas förmån, då Sveriges konung, Magnus Ladulås,
uppträdde som medlare och åstadkom en fred. Visbyborgarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
