Svenska Turistföreningens årsskrift / 1940. Gotland / 135 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sten Selander: En botanist på Gotland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Gunnar Klintberg foto.

Den gotländska lövängen var »de gamles ögonsten och
landskapets ära». Men mindre än en hundradel av den naturliga
ängsareal, vilken så sent som år 1900 låg under hävd, beräknas
nu kunna räddas åt framtiden. Hävdad löväng i Boge.

Men för orkidéerna och de övriga äkta ängsblommorna är
det dock inte den rätta marken. För deras trivsel krävs att
gläntorna hålls fria, så att inte »vastarnas» skuggande buskar
breder ut sig och granen vandrar in i ängen. Och de måste hållas
öppna genom slåtter. Hårt kreatursbete förvandlar lövängen till
hagmark, som nog kan vara vacker på sitt sätt, men botaniskt
är alldeles likgiltig. Och rationell vallkultur med konstgödning
tar död på orkidéerna och gynnar i stället andra, banala arter,
främst kanske höskallrorna.

Vill man se Gotlandsorkidéerna i all deras prakt, skall man
därför söka upp dem i något änge som alltjämt hävdas så som
exempelvis prästänget i Norrlanda eller Hammarsängar i
Lärbro, det största och måhända grannaste av dem alla, där ännu
i fjol halva ängesarealen låg under slåtter. En sådan löväng
är fullkomligt olik allt annat i det svenska landskapet. Över den
jämna, alldeles plana gräsmattan lyfter sig grupper eller dungar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>