Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johnny Roosval: Portaler, torn och triumfbågar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Långhuset har sin stund vid middagstid. Kom då in i Rone
kyrka från sakristiingången, se kyrkan från altaret, då
långhuset lyser bakom triumfgruppens mörka siluetter!
Ringkammaren (d. v. s. tornets bottenvåning) har sin timma då
aftonsolen väller genom ett stort västfönster med gotiskt masverk.
För de äldre kyrkorna är detta okänt, där är ringkammaren
på aftonen så gott som svart. De stora ljuskompositionerna
synas överhuvud vara gotikens uppfinning.
För den romanska kyrkan är rummets fyllande med dagsljus
främmande. De små fönstren sitta som enstaka lysande lyktor,
det är en ständig strid, eller om man vill, samtal mellan dessa
ljuspunkter och skumheten. Ljusen på altaret betydde då desto
mera som symboler av Guds härlighet.
I exteriören är det dagens stunder av växlande ljus som ger en
levande anda åt portalernas avtrappningar och figurer. De vakna,
de le sitt leende eller de gråta sin sorg eftersom solvisarens
skuggpil rör sig.
En portal i norr är som död, om vi icke på sommaren råka
komma dit en sen solig kväll då ljuset hunnit om kyrkhörnet.
Julnattens herdar med säckpipan under arm i norra
kapitälbanden på Martebo kyrka sova sin sjusovaresömn så gott som
hela året, men vakna vid midsommartid för att höra ängeln
sjunga Gloria in excelsis och låta säckpipan spela getterna i dans.
Nordsidans egenskaper ha eljest föga med ljusspelet att göra.
Men det är härifrån man förstår kyrkan som massa. Genom sina
enkla rediga måttförhållanden och de odelade murytorna ter sig
då till och med helt små byggnader monumentala. Tyvärr ha de
någon gång fördärvats genom onödigtvis upptagna nya
nordfönster. Se hur Fardhems kyrka förlorat sin storvulenhet!
Det som först gör sig gällande i exteriören är icke skulpturer
eller muröppningar utan byggnadens massa och främst hennes
höjd. Alla kyrkor på Gotland voro planerade med torn i väster,
men många hunno icke med att få tornet byggt innan den goda
tiden slutade och därmed de ekonomiska möjligheterna. Där
tornen finnas,ha de en respektabel höjd. För deras
måttförhållanden tyckas olika tider haft olika ideal. Relationen mellan tornets
höjd och kyrkans längd var under elvahundratalet, att döma av
kända fall, den, att stentornet var lika högt som den övriga
kyrkan var lång. Unggotiken gör stentornet högre — lika med hela
kyrkans längd. Contragotiken, d. v. s. 1300-talets mitt, stegrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
