Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Jonsson: Gotland. Sagaland—bondeland—farmannaland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blandformer ha uppkommit. Flertalet funnos redan i
farmannagårdarna, men en del ha tillkommit först i nyare tid. Utvecklingens
gång, sådan vi ser den framför oss i alla dessa gotländska gårdar,
ger oss bilden av en seg konservatism, på ett egendomligt sätt
blandad med stor mottaglighet för nymodigheter.
På Gotland har aldrig funnits byar i egentlig bemärkelse.
Gårdarna ha legat enstaka, även om de här och där legat så nära
varandra, att de bildat bygder och grannlag. Själva gården
synes äldst ha utgjorts av blott en utvidgning av den tilledande,
på båda sidor gärdslade vägen, på gutniska »kveiar». I denna
utvidgning fingo »byggning» (mangårdshus) och »häusar»
(fähus) sin placering efter terrängens eller behovets betingelser,
men efter hand vann en bestämd gruppering hävd. Denna
torde framträtt redan i tidig medeltid om ej rentav tidigare.
Något större tvång förelåg givetvis icke, utan den traditionella
grupperingsregeln kunde mer eller mindre fritt varieras. Med
ökande välstånd växte gårdarna inom den nedärvda regelns ram.
När Gotland slutligt blev svenskt riksland, voro gårdarna
ofta omfångsrika. De formligen myllrade av byggnader, några
få större och ett otal smärre hus, där uthus för fä och gröda
bildade en grupp, byggningar och stugor för folk och förråd
bildade en annan. »Gårdsfolken» kunde uppgå till ett hundratal
eller mera i många fall. Detta var ättargården, storfamiljsgården.
Hela detta stora hushåll utgjorde en rök, och där skatten
utkrävdes efter rökar, är del klart, att svenskstyret icke var särdeles
tilltalat av förhållandet. Att rucka på skattläggningsprincipen
syntes omöjligt, då ansågs det lättare att klyva upp rökarna i
stället. Och sålunda genomtvingade man en uppdelning av
storfamiljen i familjer och därigenom i flera hushåll.
Detta kom att få de mest genomgripande förändringar av
gårdarna till följd. Det vill synas, som om myndigheterna tagit
fasta på en begynnande tendens att dela gårdarna i partar eller
gårdsdelar, vilken man nu sökte påskynda genom påbud.
Härigenom sprängdes det gamla ättarhushållet. Samhörighetskänslan
och traditionen var emellertid starkare än överhetens påbud,
och de nybildade hushållsenheterna tyckas ännu länge ha
stannat kvar inne i gården och blott flyttat över till för var och en
avdelade stugor. Först vid byggnadernas förnyelse gick
utvecklingen mot en familjevis genomförd upprepning i mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
