Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Jonsson: Gotland. Sagaland—bondeland—farmannaland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gunnar Jonsson
skala av hela gården. Säkerligen byggdes nya partar utan regler
efter utrymme och förmåga.
Att det måste varit trångt och besvärligt i dessa gårdar, förstår
man av att man kunde räcka över »sänningkanne», d. v. s.
smaköl, från fönstret i en byggning till en annan. Sakta utbildade
sig därför bestämda grupperingsprinciper. Efterhand som
bönderna blivit verkliga jordbrukare, lades fähus och ladlängor
närmast intill vägarna från åker och äng, där de samla sig i en
allt tätare halvkrets med klungorna av mangårdshusen innanför.
På insidan av dessa får man plats för kryddgårdar och täppor.
På brandsäkert avstånd byggas olika partars kölnor (för
maltberedningen), bastur och smedjor framför gården. Och mitt ute i
de kala markerna bygger var part sin väderkvarn. Gården bildade
så en brokig och livfull bild med malande kvarnar och rykande
kölnor och smedjor framför de sammanvuxna ladugårdslängorna
under väldiga brungrönmossiga agtak, bak vilka
mangårdshusens branta, kalkvita gavlar med röda tegeltak eller tjärade
brädtak skymtade. Och mitt över det hela reste sig den väldiga
korsstången, gemensam för alla i gården.
Där storskiftet går fram, på 1700-talet och början av 1800-talet,
lägger lantmätarnas geometriserande händer sin skugga över
gården. Ladräckan sträcks ut och blir en mur av hus utefter
vägen. Titta vi in genom de stora porthålen däri, skymtar
manbyggningen långt inne bakom ett staket, som skiljer man- och
fägård åt, och dess flygelbyggen sträcka ut sig efter
grannpartens. På samma vis skjuta stall- och kohuslängor in från
ladräckan, och när på så vis parters rektangulära utrymme
nästan slutits samman, ha tröskhusen och gödselvårdarna som
tiilkommo sist, måst tillfogas på utsidan mot vägen.
Nu har den partkluvna gården med alla sina parter
likvärdigt sidoordnade i en rad nått sin fulländning. Men en ny tid med
sina krav på ännu större ladugårdshus bryter in. I sitt följe
har den rationaliseringen och än en gång lantmätarna — det
gäller nu laga skifte. Plats för ytterligare utvidgning finns nu
ej. Enheten måste sprängas och med dogmatisk byråkrati sker
utbrytningen och nedbrytningen. Folket skall läras, att det är
osunt att bygga inom räckhåll för varandra! Och parterna
åläggas vid det laga skiftet att utflytta och bygga upp på nytt
långt ute i markerna, i stället för på en utvidgad tomtmark. Och
detta sker med pock under harm och tårar i de svåraste fallen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
