Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Th. Erlandsson: Bondeåret. Gammaldags gotländskt arbetsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Th. Erlandsson:
BONDEÅRET
GAMMALDAGS GOTLÄNDSKT ARBETSLIV
Gotland är i stort sett ett bondeland, och så har det varit i
alla tider. Det mycket omskrivna tidsskede, då Visby stad
räknades som en av huvudorterna för östersjöhandeln, var endast
en episod om några hundra år. De gutar, vilka dessförinnan —
långt tillbaka i heden tid — gjorde Gotland till centrum för
handeln i Östersjön, de voro inte köpmän i nutida bemärkelse.
De voro bönder, vilka om vintrarna sutto hemma på sina gårdar
men om vårarna rustade ut skepp och foro i köpenskap. De
otaliga skatter av dyrbara guldprydnader, välarbetade silverkärl
och andra kostbarheter vittna jämte de mängder av främmande
mynt, vilka ständigt hittas i den gotländska jorden, på ett
oförtydbart sätt om, att de gotländska köpmännen ända fram på
1100-talet, då Visby kom till, voro bosatta på landsbygden. Inom
stadens murar finner man inga fynd av betydenhet.
När mot medeltidens slut varuutbytet tagit sig andra vägar
och Visby flera gånger plundrats och bränts av fiender, sjönk
staden ner i en otrolig fattigdom. Dess handel upphörde nästan
helt och hållet, och den fåtaliga befolkningen hade ingen annan
utväg än att liksom förut söka livnära sig på bondevis. Ända
fram på 1800-talet höllo sig stadens borgare i stor utsträckning
med kor, svin, får och getter, medan stadsjordarna utanför
murarna försåg den fåtaliga befolkningen med brödsäd, och
fiske av strömming och torsk var en av stadens förnämsta
näringar. Lyckades någon borgare skapa sig en större
förmögenhet, köpte han nästan alltid någon bondgård i stadens närhet,
och levde således på bondevis även han.
Detsamma kan sägas om alla andra gotlänningar. Några
adelsgods eller större herrgårdar har det över huvud taget inte
funnits på ön. Prästen var socknens störste jordbrukare.
Lantarbetaren, hantverkaren, fiskaren, ja, t. o. m. officerarna — alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
