Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Th. Erlandsson: Bondeåret. Gammaldags gotländskt arbetsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mannarna vapnen med sig hem, och därför hängde överallt på
stugväggarna inte bara de gamla pikarna utan även gevär,
bajonetter och s. k. patronkök, vilka stundom voro fyllda med skarpa
skott för enskilda skjutövningar. Man behövde inte
vapenlicens på den tiden. Gotlänningarna voro mer än andra ett folk
i vapen ända tills den nya härordningen år 1887 infördes på ön.
Någon kväll i juni, just när lövet slagit ut, får man stundom
än i dag se mäktiga rökmoln stiga upp ur en lummig
hassellund eller någon för blåsten väl skyddad skogsgömma. Då är
det säkerligen någon bonde, som ännu på gammalt vis tänt ett
»sojde» (en tjärmila). Röken välver fram över nejden, och de
kringboende, särskilt de unga, skynda till för att se på
tändningen. Ett sojde tändes alltid i skymningen, då göken just
håller på att tillropa den flyende dagen ett sista godnatt och
nattskärran börjar stämma de rostiga strängarna för sitt
nattliga spel. Som en jättelik luciakrans flamma lågorna överst på
toppen av det nytända sojdet. Lik en gammal tomte går
sojdesgubben där i kvällsdunklet och pysslar om sin tjärmila utan
att säga ett ord. Allt är så tyst och stilla, så trolskt och underbart.
Men man måste handskas varsamt och klokt med ett sojde, ty
annars kan det brinna upp.
Men livet på landet är inte bara arbete och möda. Det är
fest också. Vid denna tid på året hade man alltid tvenne
folkhögtider att räkna med. Den ena var läsbarnens konfirmation,
den andra var midsommardansen kring majstången på
lekvallen. Den ena hölls i allvarets tecken, den andra i lekens och
munterhetens. Läsaren tror nog, att midsommarfesterna voro
de förnämsta, eftersom det alltid ordas så vitt och brett om dem.
Men för folket ute i socknarna var det nog i alla fall tvärtom.
Den söndag, då barnen »gingo fram», var det folktomt i
gårdarna. Då var inte blott kyrkan fylld till trängsel av åhörare,
utan kyrkogården och vägarna i närheten voro även fyllda av
festklädda folkgrupper. Konfirmationsdagen var en släkt- och
förbrödringsfest. Alla i socknen kände ju varandra, de bildade
tillsammans en enda storfamilj, antingen de nu hörde till
»bidlaget» eller inte. Alla sågo med intresse och varjehanda
förväntningar på de unga, vilka trampat ut barnskorna och nu skulle
tagas upp i de äldres krets, och sällan såg man väl så många
tårade ögon, som när ekot av den knäböjande skarans blyga
ja tonade under de höga valven. Konfirmationsdagen var helgad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
