Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Th. Erlandsson: Bondeåret. Gammaldags gotländskt arbetsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från gård till gård och läsa upp sin »bidläxa», då såg man de
s. k. ungmansdrängarna spränga fram mot bröllopsgårdarna på
sina löddriga hästar, då hörde man bröllopsskarorna sorla på
vägarna, under det man lyssnade till storspelmännens
ridmarscher, då smällde skotten och skallade hurraropen. Och när
kvällen kom, gick man för att se brud och dansa kring
brudstången, för se en sådan stång måste det alltid finnas på en
gotländsk bröllopsgård i gamla tider. Och den stången var på
sätt och vis bröllopsgårdens centrala punkt. Kring den skulle
ryttarna rida och kuskarna köra, kring den skulle ungdomen
dansa och brudparet göra en rond på bröllopskvällen. — Till
brudstång valde man en reslig unggran, som var så hög, att
toppen skulle synas vida omkring över hustaken. Den skalades
ända upp mot toppen, där grenarna fingo sitta kvar, så att den
överst liknade en julgran. På bröllopskvällen skulle alla pojkar,
som ansågo sig duga något till, söka äntra upp på brudstången
för att utröna, vem av dem som mäktade komma högst. Denna
äntring på den släta och kådiga stången var nog lustig att se
på men föga behaglig att utföra, varför den gick under
benämningen »flå katt», vilket ju var ett rackargöra. Den gröna toppen
var en sinnebild av släktens fortbestånd, och misstänkte man,
att någon försmådd friare skulle vilja äntra upp till toppen och
bryta av den, så brukade man hindra ett sådant nidverk genom
att gnida in stången med fett eller såpa.
Oktober — tiden mellan de båda märkesdagarna mikaeli och
allhelgon — är på Gotland den egentliga höstmånaden. Vid
mikaelidagen bruka löven börja falla, och allhelgonatid falla de
första snöflingorna. Under de fyra veckorna däremellan måste
potatisen och alla andra rotfrukter tagas upp, för sedan är man
inte längre säker för nattfroster. Det behöver inte sägas, att
varje minut måste användas, om man i behörig tid skall hinna
med att få rotfrukterna in i sina förvaringsrum.
Oktober är också årets slaktmånad. Då slaktade man
nötkreatur, svin och får. Köttet slaktades ner i sådana mängder,
att det skulle räcka till nästa slaktmånad. Man förstår, att den,
som med undantag av litet kalvkött på våren fått nöja sig med
salt mat ett helt år, med längtan skulle motse slakttiden med
det färska köttet och de feta sopporna, de olika slags korvarna
och paltskivorna i den feta varma såsen. Det var inte endast
drängen Johan, som tyckte att livet i oktober var värt att leva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
