Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Näsström: Sommarvandringar på Fårön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det sägs på Mattias Schilders vackra karta från 1692, att den är
»god timber- och bygningsskogh af tall, brukas til en allmenning
för alla Fåröös bönder». Här vandrar man i en pelarhall av
tallar, rakstammiga och ganska glest vuxna, så att blicken
kan söka sig vida omkring i detta susande rike av saftigt gröna
kronor och kopparlysande stammar, resande sig över en
markvegetation av blåbärsris och ormbunkar.
I andra trakter av Fårön står skogen och kurar, kortstammig
och marig och med tilltufsade kronor, under havsvindarnas
tryck, och när vinden växer till orkan, har det hänt, att den i ett
enda mejande svep vräkt 250 000 träd över ända. Så skedde
under nordvästens raseri i december 1931, och många år
efteråt ha skogägarna haft bekymmer för den avverkningen.
Särskilt karg och marig blir skogen på de sol- och frostvittrade
burgmarkerna, och det skall inte läggas någon främling till
last, om han finner en sådan skogsterräng alltför påver för
turisthjärtats behov. Men man bör ge sig till tåls också här för
att höra Fårön tala. Lyssna ett tag till den ödsliga stillhetens
röst, när den börjar nynna i burgmarkerna kring Kalbjerga.
Här ligga klapperstensvallarna i långa, havsvaggade dyningar
och lysa gråvita i solen, och genom denna barska mark, som
rasslar och glider under fotsulan, ringla bygdevägarnas hjulspår
med vitare band mellan dungar av låga tallar med grenverk
ända ned till foten och nålvassa mattor av kryp-en. Där man
sitter i skuggan av någon stengärdsgård under en gassande
tom rymd och lyssnar till de strövande lammens bräkanden i
fjärran, börjar blicken botanisera bland den lågväxande floran
av måror och veronicor, jungfrulin och timjan, nattskatta och
små rynkiga blåklockor, och ur deras ödmjuka färgtoner av
blekgult och blåviolett och gulvitt klingar snart nog den gamla
visan om »svenska fattigdomens betydelse». I slutet av augusti
1939, då jag fick mina senaste intryck härute, var dock
fattigdomen driven till förödelse genom flera månaders torka; det
var bittert att se många av de små träsken på ön så uttorkade av
pinande solhetta att de kritvita bottnarna lågo blottade med
sönderspruckna blekebäddar, i vilka spår av klövar antydde,
att korna sökt sig ut till någon fuktig fläck för att slicka i sig
illusionen av vatten.
Ur torr eller fuktig sand (»svalsand») och ur den nakna
kalkstensgrunden är det som Fåröns jordbrukare hämta sin skörd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
