Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Mannerfelt: I Kebnekaise. En naturhistorisk rundvandring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dessa stympade fjällslätter är en av Kebnekaisefjällens mest
framträdande karaktärsegenskaper. Gör själv en analys av
bilderna och nästan överallt återfinna ni rester av dessa gamla
fjällvidder. Vackrast kanske man ser kontrasterna på bilden på
sid. 321 av Skartåive och på sid. 323 av Singitjåkko. Men om man
noga betraktar bilden på sid. 326, som är tagen mot Kebnekaise
från norr, skall man även där kunna återfinna några nästan
golvplana platårester ovanför de branta dalsidorna.
När jag nyss sade, att hälften av Kebnekaises grundsolida
toppkägla — bilden på sid. 322 — såg ut, som om den vore avhuggen,
låg det en särskild mening i detta. I verkligheten förhåller det sig
med stor sannolikhet så, att halva berget helt bryskt är bortskaffat.
Och den glupske tjuven kan icke vara någon annan än glaciärisen.
Jag menar inte, att de relativt obetydliga glaciärer,
som nu finnas under branterna, ätit sig in i berget med sådan kraft,
att halva Kebnekaise har strukit med. Det måste vara
isströmmar av helt andra mått. Och sådana förekommo endast
vid istidens eller rättare sagt istidernas begynnelsestadium, innan
området i sin helhet täcktes av inlandsisen. Väldiga glaciärer
skredo då ut i de gamla floddalarna och fördjupade och
omskapade dessa till de typiska U-formade dalarna och nischerna
med jämn botten och branta sidor, sådana som vi se dem på
vidstående bild.
Men platåerna ovanför branterna då, frågar någon. Någon
bättre förklaring kan nog inte ges, än att de äro den sista
återstoden av »medelålderns» Kebnekaise. Längre mot väster
närmare Atlanten finns ingenting kvar av de gamla fjällplatåerna.
Där ha de helt och hållet ätits upp av glaciärerna, som
i dessa trakter voro ännu mycket intensivare på grund av den
större nederbörden. De lugna och solida fjällvidderna ha lagts
i ruiner.
När istiden nådde sitt maximum, doldes Kebnekaise och de
andra högfjällen helt av en mäktig inlandsis. Skandinaviska
halvön såg då ut som Grönland. Endast kustfjällen i väster stucko
på några ställen upp ur isen. Mäktigast var den över inlandet i
öster. Därifrån skredo ismassorna upp över fjällkedjan. Uppe
bland topparna i Kebnekaise kan man få se block och klippstycken,
som förts med av isen hundratals kilometer från öster.
Som en väldig väghyvel rev inlandsisen med sig allt löst material,
varvid särskilt dalgångarna fördjupades och rensades upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
