Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Birgitta Ahlberg: Sett i Småland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
över sjön och trollar bort alla konturer, och det är tyst i hagarna,
som en gång »klingade som ett paradis av fåglar» i de fjärran
vårar då en brunögd pys strövade i dem och läste, som ingen
före honom, i naturens öppna bok. I lövängarnas hasselbuskar
samlar ekorren nötter och småfåglarna väsnas i de bärtyngda
rönnarna, ty de veta att hösten inte är långt borta. Långt borta
ropar skogsduvan, och från sjön hörs vattenfåglarnas vemodiga
läten. Och allt är stilla, stilla — och dimman droppar från träden.
Samma dämpade stämning präglar utsikten från Taxås
klint, Stenbrohults gamla sagoberg. De vackra hagarna, där
Linné gått på blomsterjakt, äro ännu gröna, men Möckeln ligger
grå som tenn och skogsholmarna och stränderna förtona i lugna,
grågröna nyanser långt inåt Pjätteryd. Det är bara bruset av
ett snälltåg på andra sidan sjön som bryter stillheten, men det
stör inte, ty yttervärldens oro verkar just nu så fjärran och
oväsentlig att man knappt besinnar dess existens.
När vi komma bort till Råshults små hus i backen ovanför
järnvägen är tåget för längesen borta, och allt är tyst igen.
Här är det inte svårt att föreställa sig hur stilla och jämnt
dagarna gledo fram i det torftiga komministerbostället. Det lilla
torvtäckta huset, som nu står där på backen, är ju inte precis
detsamma som det där Nils Linnæus hösten 1706 flyttade in med sin
sjuttonåriga brud, men illusionen är ändå fullständig. Förstuga,
sal, två små kammare, ett långt kök med stengolv och spis —
större var väl knappast sätestugan, och så mycket möbler
utöver dem som nu stå där fanns där väl inte. Vilka sagor om
»Värend och virdarna» ha inte berättats vid skenet från spisen,
medan prästbarnen lyssnade med vidöppna öron, tills inte ens
aftonbönen och »Nu vilar hela jorden» därinne i salen kunde
driva Odens jakt och trollens funder, drakeldar och varsel,
snapphaneväsen och Bråvalla slag ur deras sinnen. Här lyste
julljusen, som förjagade allt ont så långt deras sken nådde, här
plockades humle, snurrade spinnrockar, hölls tiondemöten
och släktkalas på enrisade golv och med traktering av rån och
äggskålar ur den stora kryddkistan i salen, alldeles så som
Samuel Ödmann skildrat det från den gamla prästgården i
Vislanda inte långt härifrån. Och ute i täppan blommade våren
rikare än någon annanstans omkring en liten pys, som aldrig
var lyckligare än när han fick sitta härute och leka med de
blommor han på äldre dagar kallade »sin ungdoms leksyskon».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
