Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Birgitta Ahlberg: Sett i Småland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sträcker sig södra Sveriges största myr som ett brunt hav, i
avlägset fjärran begränsat av blåa åsar. Vattendragen ha
kärrvattnets bruna färg, och den starka, fräna doften som sveper
över vägen är som vildmarkens egen andedräkt. Den smala
vägen, som på en låg grussträng ilar bort mot Kävsjö by, ser
underligt vilsekommen ut, och naturligtvis är det inte heller,
som sakkunskapen så riktigt påstår, körvägar man ska begagna
härute; här skall man hoppa på tuvor och kringgå gungflyn
och väta ner sig så pass att man känner att man är på en myr.
Men då skall man inte heller, som vi, komma dit fram emot
kvällen, om man inte tycker att det är särskilt trevligt att
övernatta i en torvlada.
Solen går ner just då vi passerat Kävsjö gammalröda träkyrka.
Med ens är det slut på det flacka myrlandskapet, och mot den
rodnande västerhimlen resa sig de kullrigaste bergsryggar vi på
länge skådat. Och nu blir det backar av! Uppåt och uppåt går
det in mot tråddragarnas socken, Gnosjö, vars historia är det
mest lysande exempel på vart äktsmåländsk flit, ihärdighet och
finurlighet kunna leda. De glest placerade byarna, fälten som
ligga inkilade mellan branta berg, stenarna och den allestädes
närvarande skogen övertyga även den fåkunnige främlingen
om att jordbruket ensamt inte kan mätta alla munnar. Och så
drogo Gnosjöbodarna järntråd med hjälp av små primitiva
vattenhjul och sin egen sega kraft, smorde den med fläsk och
betsade den med »krösamos», konkurrerade framgångsrikt med
både svenska och utländska fabriker, funderade ut förbättringar
i tillverkningsmetoderna, moderniserade driften —- och fylla i
denna dag två spalter i Handelskalendern med listan på sina
många småföretag. Det är inte underligt att bygden ser ganska
bärgad ut.
Det skymmer över vägen. Två trötta pållar med en
självbindare skramla hemåt mot stallet. En ensam gubbe kommer
ledande en ko. Vid vägkanten står en stuga, som nästan kunde
vara densamma som den, där lille Vigg firade sin julafton, och
bredvid den speglar en blank tjärn kvällshimlen och de svarta,
spetsiga grantopparna i skogen, där vi nu fördjupa oss, drivna,
trots allt, av längtan efter den försmådda Lagastigen, som ju inte
är vacker, men god. Och det är ju också något att sätta värde
på. Ty när det börjar bli mörkt ha onekligen våra älskade
gammaldags vägar sina brokiga sidor — för att inte säga avigsidor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
