Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingvar Andersson: Vasaborgar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under dessa tre sekler, men det gäller i främsta rummet större
städer och förnäma och representativa byggnader, medan
småhusen skiftade mindre; och ännu kan en bit ålderdomlig
stadsbebyggelse — t. ex. i Eksjö eller i Ystad — ge oss goda
möjligheter att leka fram en femtonhundratalsbild, med trånga
kullerstensgator, hus av timmer eller korsvirke, och kor, svin och
gäss på väg till eller från borgarnas betesmarker.
Går vi ett stycke upp på den sociala rangskalan, till
adelsmännens och kungarnas borgar, blir det annorlunda på mer än
ett sätt. De är inte tidlösa på samma sätt som gamla bonde-
och borgargårdar; de är av samma art som städernas
representationsbyggnader, och de återspeglar smidigt de olika seklernas
stilar inom arkitektur och livsvanor. Där har vart tidevarv sin
tydligt urskiljbara prägel. De krav som slotten och borgarna ställde,
var mera komplicerade, och detta medförde en speciellare och
mera snabbt skiftande utformning, både till det yttre och inre.
Det vill med andra ord säga, att om en historisk
romanförfattare eller dramatiker letar efter material för att rekonstruera
svenskt 1500-tal, har han lättare att finna det i slotten än i kojorna.
Det är också lättare för vår generations människor att
vallfärda till en 1500-talsborg än till ett stycke bonde- eller
borgarbebyggelse med samma tids karaktär. Slotten har inte i samma
grad utplånats av den överväldigande omdaningsprocessen
under 1800-talet. De var hållfasta och svåra att rymma bort, de
har också tidigare och i högre grad påkallat pietet och åtminstone
ibland funnit den. De har ibland vanvårdats och förfallit, men
står kvar som ruiner; de har ibland fallit offer för ovist
restaureringsnit; ibland har de åter byggts om och moderniserats. Men
påfallande mycket finns kvar.
Här bör dock genast en modifiering göras. Det är inte gott
om adelsborgar med utpräglad femtonhundratalskaraktär i de
gamla svenska landsdelarna. Efter den äldre Vasatiden kom den
svenska adelns glansperiod under stormaktstiden, och
1500-talets enkla lantjunkare följdes under 1600-talets första decennier
av ämbetsmän, krigare och storgodsägare. De hade helt andra
krav på sina bostäder i fråga om representationsmöjligheter och
bekvämlighet än vad deras förfäder hade haft. Det finns
högeligen märkliga adelsborgar, som bevarat något av sin
Vasatidsprägel — man kan som exempel nämna Stenbocksättens Torpa
i Västergötland —, men de svarar avgjort inte mot sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
