Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingvar Andersson: Vasaborgar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den tredje ursprungsformen var medeltida kyrkofurstars fasta
hus, vilka genom reformationens indragningar blivit kronans och
därefter ombyggdes eller fick efterföljare på närbelägen
lämpligare plats: hit hör Uppsala, Linköping, Kronoberg. — Härtill kom
så ett helt nybyggt fäste som Vadstena.
Trefaldigt som ursprunget var också syftet med dessa borgar.
De var att börja med förråds-, förvaltnings- och
förläggningscentra. Där residerade de mera betydande fogdarna, dit
förlades knektar och arbetare, där magasinerades skattepersedlarna
— smör, spannmål, salt kött, torr fisk och statens
livsmedelsförråd överhuvud —, ibland så länge att smöret blev härsket och
spannmålen unken, men det fäste man sig inte så mycket vid.
Stundom kom kungen med följe dit för att förtära de lagrade
livsmedlen, och då togs herreölet fram, ljusen lyste och hovet
fägnades med gäddor, kräftor, vilt och saltmat; då granskades
fogdens arbete och räfst hölls med de försumliga.
Borgarna var också försvars- och militärcentra, av två typer:
centralborgar vid viktiga vägar och städer samt gränsborgar,
som tryggade mot överraskande anfall. Under sin hertigtid har
Erik XIV avgett ett betänkande till fadern, som ger en
föreställning om hur klart man fattade dessa syften med borgarna. De
har alla sin bestämda uppgift i det stora programmet för rikets
försvar. Älvsborg är »hamnen och nyckeln för alle dessa
landsänder till Västersjön och porten emellan Norge och Halland»;
Kronoberg och Kalmar tryggar mot jutens anfall; Vadstena är
liksom Kalmar och Jönköping en viktig samlingsplats för
trupperna — och alla bör de ytterligare förstärkas, inte minst de som
ligger vid »de starke härsträter igenom landet».
Det arbetades också intensivt på dem alla, redan under Gustav
Vasas och Erik XIV:s tid och i kanske än högre grad under
århundradets senare del, då nya fortifikatoriska idéer hade förts
hit upp av utländska ingenjörer och arkitekter. Gustav Vasa
kände av egen dyrköpt erfarenhet vad fasta borgar betydde: det
var de danska besättningarna på Stockholm och Kalmar, som
hade fördröjt befrielsekrigets framgång. Nu ville han med
samma medel trygga sitt eget kungadömes bestånd.
Det tredje syftet med borgarna kan sägas vara det
representativa och — sammanhängande därmed — det som bestämdes av
hänsyn till skönhet och bekvämlighet. Också dylika hänsyn togs
i hög grad av Gustav Vasa; men de framträder än mer hos Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
