Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingvar Andersson: Vasaborgar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta är onekligen rätt magert besked, och det starkaste
intryck som de utländska 1500-talsresenärerna förmedlar är ett
sparsamt bebyggt bondeland med vida skogar och dåliga vägar;
borgarna märks inte så mycket. Men ett bestämt intryck av
slotten ger alla berättarna, och det är att det byggdes och arbetades
intensivt överallt, i Uppsala, i Kalmar, på Svartsjö. Och detta
halvt negativa intryck är i och för sig mycket intressant. Ty
däri ligger, att visserligen var inte allt och inte ens det mesta
färdigt, men allt var i gång. Och så småningom blev det färdigt.
Vasakungarna tog personligen livlig del i all denna
byggenskap. Visserligen voro de inte sina egna arkitekter — utom i viss
mån Johan III — men de diskuterade varje detalj med sina
arkitekter och arbetsledare, som ständigt måste ge rapporter. Det
var många problem som skulle bemästras. Riksregistraturet
under hela 1500-talet är späckat av notiser om slottsbyggandet; det
är det ojämförligt rikaste konsthistoriska material som finns
bevarat från den tiden. Så snart arbetet på Gripsholm var
påbörjat, inberättade byggmästaren för Gustav Vasa murarnas
tjocklek. Och Gustav Vasas brev från den tid då Vadstena började
byggas, ger många levande bilder av vad så stora företag
betydde och vilka omsorgsfulla förberedelser de krävde vid denna
tid. Från vida områden dirigerades förråd och material till
företaget. År 1544 skriver Gustav till en fogde, att skatt och avrad
från Gullbergs härad inte skall föras till Linköping eller
Stegeborg, utan till Vadstena: »där görs han ock bäst behov, för den
byggnings skull vi akta emot våren låta där begynna; till
Linköpings gård vele vi ingalunda have’n, efter vi icke äre
tillsinnes att låte hålle där någre store panketter eller herregästebud i vår
fråvare». Då allmogen i Hovs län har lovat bryta och framföra
sten till grundvalen i Vadstena, tillkännager kungen att det
behagar honom väl, dock bjuder han fogden, »att du handler
beskedeligen med allmogen, så att man med välvillighet kan få
av dem vad man have skall, och icke med buller eller puckeri.
Där rätte dig efter!» Där beröres en viktig fråga — det var
oerhört stor arbetskraft som behövdes för dylika arbeten, och
säkert lades många tunga bördor på bönderna i angränsande
bygder. Men Gustav Vasa hade i sådant en utomordentlig
övertalningsförmåga.
På liknande sätt är Erik XIV:s brev fyllda av uttalanden om
skampluner (planer) till slotts- och fästningsbyggen, som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
