Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Albin Widén: Dräng i 1500-talsgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppsättande av gärdsel, vässande av vapen och tillsyn av redskap,
medan kvinnfolken hade sina speciella hemsysslor skilda från
männens — spånad och vävning, bak och brygd, matlagning och
bäddning och vården om barn och de smärre husdjuren.
Kvinnorna kunde samlas för att hjälpa varandra exempelvis att baka
tunnbröd men även en hel rad andra sysslor förrättades
samfällt. När Lars i Backa skulle köra ut gödseln på trädan — för
ändamålet användes slädar, om man får tro Olaus Magnus —
behövde han inte arbeta ensam. Hans husbonde anordnade ett
gödselgille, då de kringboende bönderna eller deras drängar
kommo med sina ök och körde gödsel hela dagen för att på
kvällen avtackas med en festmåltid, där det kanske inte
serverades några egentliga läckerheter, men där hembryggt öl och
mustigt skämt gjorde stämningen hög. Vid skörden gick det till
på liknande sätt. Med levande lust, berättar Olaus Magnus, går
man till verket som vore det mera lek än arbete, och bråttom
har man att ej frostvinden må komma och skada skörden. Och
ej åstundar man annan lön för sitt dagsverke än ett lustigt
kvällsgille. Efter förtänksamma föräldrars beprövande och med deras
goda minne bliva därvid unga personer av bägge könen, de där
troget deltagit i arbetet på fältet, utvalda och med varandra
trolovade, att de med tiden må förenas i äktenskap.
Tråkigheten på landsbygden, som det i senare tider talats om,
var för visso okänd på 1500-talet. Där så var möjligt försökte
man rent av göra arbetet självt till en fest, vare sig det
väsentligen var för manfolk som vid gödselgillet, enbart för kvinnfolk
som vid ystegillet — inga manfolk släpptes innanför dörren vid
ystegillet, säger Olaus Magnus — eller skördegillet då ungdomen
kom tillsammans och då underhandlingar om hjonelag inleddes.
Drängen Lars i Backa, som var en orädd björnjägare och en
duktig arbetare — »björnjägare och danneman» var en
hedersbenämning bland allmogen i gångna tider — stod för visso i
gunst hos flickorna. När pojkar och flickor vid
midsommardansen roade sig med att sjunga skämtsamma nidvisor om
varandra, var han en av dem, som flickorna särskilt utpekade. Han
kysste flickor i livets vår och en blev hans utvalda brud, som
skalden säger, men var skulle han bygga och var skulle han bo?
Det var inte alla, som kunde ärva gårdar. Lars hörde kanske
till dem, som slogo sig ned i en fäbod med sin unga hustru,
jagade allehanda pälsdjur på vintern och sålde hudarna på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
