Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Oscar Wieselgren: Det svenska 1500-talet i dikten och i verkligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det med rätta sagts, blivit en verklig folkvisa, och den har utgått
i tjogtals anonyma skillingtryckupplagor. Sällan har Snoilsky
nått fram till en så mjuk och smekande ordmelodi som i dessa
otaliga gånger sjungna strofer med deras vackra bildverkan:
Konung Erik på sin luta leker,
lutan lagd på silkesstickat knä,
och den vita handen välljud smeker
fram ur silversträng och cederträ.
Liten Karin lyssnar tyst därpå,
tills i hennes ögon stora tårar stå.
Är herdinnan min
icke glad i sinn?
Kung Erik leker på luta.
Denna bild av kung Erik, »vackra drömmars kung», stämde
också väl samman med de porträtt vi äga av konungen. Särskilt
det ståtliga helfigursporträttet på Gripsholm förmedlar ett
intryck av utsökt aristokratisk elegans, som låter ana en förfinad
och förädlad personlighet. Det sorgliga slut som konung Erik
fick bidrog också till att låta honom framstå i en försonande
dager. Nicanders dikt om konungen i fängelset på Gripsholm,
Erik Wasas runa, har väl härvidlag spelat en icke obetydlig roll.
Denna dikt blev ett omtyckt deklamationsnummer, och versraden
»Tungt är att vara konung utan krona» har många gånger lockat
tårar i ögonen på rörda åhörare.
I jämförelse med Erik XIV har Johan III kommit tämligen
illa ut i den svenska litteraturen. Brodermordets hemska
anklagelse har alltid tyngt hans gestalt, och hans religiösa
I museernas samlingar — och i otaliga reproduktioner — ha vi gjorts förtrogna
med de stora händelser och dramatiska scener, som mer än något annat i vår historia
fängslat de skapande konstnärerna. Kanske ha dessa många konstverk inte alltid
förmedlat den »riktiga» bilden, men de ha hjälpt vår fantasi, de ha gjort svensk
historia levande för oss.
Överst ses Georg von Rosens bekanta tavla målad år 1871. Den visar oss Karin
Månsdotter, Erik XIV och Göran Persson, dä den sistnämnda söker tvinga konungen
att underskriva Sturarnas dödsdom. Historiskt trovärdig är knappast scenen:
förhållandet mellan konungen och dennes rådgivare var säkert ett annat. Nationalmuseum.
Underst: Religionssamtal mellan Olaus Petri och Peder Galle vid riksdagen i
Västerås år 1527. Detalj ur oljemålning av C. G. Hellqvist 1883. Under den snidade
tronhimmeln syns Gustav Vasa och vid dennes sida ärkebiskopen. För teckningen
av miljön har konstnären lånat drag av rådhuset i Lüneburg. Tavlan tillhör
Nationalmuseum men har deponerats i Smålands fornsal i Växjö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:09:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stf/1941/0126.html
