Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl Erik Steneberg: Renässansfurstar i stål och siden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
maskinmänniska, imponerande genom utsmidningens fulländning
och ytans hårda stålglans. Under 1500-talet blir denna produkt
dessutom ett fält för den konstnärliga orneringslusten. Väl är
rustningen under ingen epok uteslutande en mekanisk
stålklädnad, enbart utvecklad ur sin funktion. Den framstår även, i
parallell med modedräkten, redan i sina proportioner som ett
uttryck för sin tids stilvilja; av helrustningens utveckling framgår
hur sengotikens slanka och tillspetsade former få vika för den
t. ex. i Gustav Vasas körits framträdande bredden. Men vid
sidan av den »blanka» ytgivningen kommer nu blåning och
svärtning, och utom plåtslagarens smidning anlitas guldsmedsmässig
drivning och ciselering, etsning och tauschering. Ofta är det
omöjligt att fastställa de olika yrkesmännen till namn eller ens till
kategori. Sin glädje över deras alster torde samtiden ha bevarat
ogrumlad av sådana frågor. Produkternas kvalitet var huvudsaken.
Rustningarnas skönhet utgjorde ett väsentligt krav vid
uppträdandet på tornerplatsen, där de medeltida dusternas
handfasta dramatik alltmer tunnas ut av utstyrselmässiga upptåg. Den
individuella självhävdelsen får där ett spelrum. Denna sida av
renässansandan belyses av seklets arbiter, italienaren Castiglione,
i hans rådgivare för hovmannen, Il Cortegiano. Såväl i strid som
i fredlig vapenlek gäller det, säger han, att utmärka sig inför sina
herrar, och på rännarbanan är det av vikt att framträda med
vackra, välsittande vapen för man och häst och därmed draga
till sig åskådarnas blickar liksom magneten drar till sig järnet.
I flera stycken har Erik XIV följt sin tids läror, så även i
vad gäller uppträdandets glans. Han skulle kunna betecknas
som en god lärjunge till Castiglione, vars bok också fanns i hans
bibliotek. I ännu större utsträckning än sin fader gör han
lyxinköp utomlands, men det blir nu Västeuropa som får fylla det
svenska kungahovets behov. I Antwerpen dekoreras, som Rudolf
Cederström visat, för konung Eriks räkning ett körits med sköld,
sadel och häststjärna, ett arbete som kan anses stå i jämnhöjd
med det bästa inom den figurdrivna rustningens nobla klass.
Dess plåtsmide torde ha tillkommit vid vapenfaktoriet i Arboga
och är mindre märkligt, men dess ornering är förnämlig. Bland
konung Eriks livrustningar upptages den såsom levererad 1562
av Antwerpenguldsmeden Eliseus Libaerts, som kan antagas
vara dess dekoratör. Mot en punsad, ursprungligen svart botten
framträda dess blanka, drivna figurer. De äro hämtade från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
