Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Attorps: På Vasavägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stenen, vilket också skedde; och Gustav IV Adolf gav befallning
om att en svensk text skulle tillkomma.
Den gjutjärnsgubbe under gotiskt torn, som nu blickar ned
på de stilla flanörerna och tidningsläsarna i Kalmar vackra
stadspark, restes ursprungligen ute på Stensö; och den av Hofrén
skildrade avtäckningen den 31 maj 1851 är lika älskvärt
tidstypisk som historien om den kungliga gripenheten ett halvsekel
tidigare. Landshövdingen högtidstalade, och kantor Johansson
hade komponerat en sång om hjälten som kämpade mot
skummande våg med svärd i den seniga handen — ett besvärligt
göra — stater och kårer harangerade varandra framför
»restaurationsbarackernas» fyllda bålar, medan menigheten, »glad men
stilla», dansade kring majstången eller fägnade sig åt den trupp
danska akrobater, som festkommittén tillkallat och vars
närvaro vittnade om att det i alla fall var ett ganska avlägset minne
man firade. Det var det svenska 1800-talets fosterländska idyll.
Men den som år 1940 söker följa Gustav Vasa med blicken,
medan han tar sitt språng över till Sverige och listar sig upp mot
Dalarna för att något bromsa nyordningen i Norden, måste
tycka att hans värld har en viss aktuell anstrykning, som gör
att den rycker fram för ens inbillning i sitt rätta hårda skick.
Mänskligt sätt var hans sak inte mycket värd, och om upproret
sedan flammade upp även på andra håll än kring Siljan och
tidigast i Småland, fick han tillsvidare ingen uppmuntran. Hans fall
är ett av dem, då man måste råka i begrundan över den
själskraft, som tilltror sig att vända händelsernas ström, hur omöjligt
detta än kan se ut. Om hans mottagande i Kalmar, där den ena
av Sveriges två kvinnliga slottsförsvarare denna tid, Anna Bielke,
förde befälet, berättar Peder Svart:
»Anno 1520, then yterste dagen May kom Götstaff Erichson till
Kalmar, och war icke än tå Staden upgiffuen Konung Cristiern till
honda. Tå begynte han medh alle flijt handla med borgarenar och
thet krigxfolk ther inne war (som war en hoop tijdske knechter)
att the ingelunde skulle låta komma Staden j Konung Cristierns
händer, utan the skulle förmoda att Rijket mötte innan en kort tijd
komma till förlossning och hrijheet igen. Thetta gridet gaff han them
fast widlyfftigare medh fler ord för. Men the tijdske knechterne toge
thet så ijlla widh sigh at the (hwar han icke hade wordet aff Gudi
beskyddat) achtade slaget honom j hiäll, och borgarenar föllo icke
hardt j förswar för honom. Så förmante han them doch, att the
wille låta honom komma j så gode tro och så wähl tädan uthur
Staden igen, som han tijt kommen war, hwilket och så skedde.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
