Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Attorps: På Vasavägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stegtrappor och kraftiga plankor från 1500- eller 1600-talet.
Bondgårdarna i den lilla byn —- om man så kan kalla den — voro
hopbyggda två och två; och ett par stodo öde med förspikade
fönster. Här bör med tiden, när allt kommer i ordning, bli ett
vackert vandrarhem. Över huvud fingo vi på denna resa ett
starkt intryck av vilken lycklig idé det är med dessa hem: tänk
om det funnits något i den stilen, när man själv var ute på de
första långturerna. Här träffas läroverkspojken och pojken från
folkskolan, studenten och industriarbetaren, och säkert gör den
kamratliga samvaron morgon och kväll mer för en sund
samhällsuppfostran än aldrig så många välmenta föredrag. Att
förlägga vandrarhemmet till hembygdsgården — som man på ett
så utomordentligt sätt gjort i Björnlunda i Sörmland, dit vi
kommo ett par dagar senare — är kanske det allra bästa, ty då
slipper hembygdsgården allt museitycke, och stadsungdomen
kommer mitt upp i en miljö av stilfull lantlig tradition.
Jo, vi stötte verkligen ihop med Gustav Vasa en gång till denna
dag, men det var sent på kvällen och förskräckligt blött. När
Svenska turistföreningens sekreterare och dess årsskrifts redaktör
lämnade bilen och började vada ut i någonting som vid skenet
av en tynande ficklampa såg ut som en ganska långlagd insjö,
hade man för första gången känslan av att de åtminstone i fråga
om sättet att ta sig fram började visa sig värdigt vilja efterfölja
den herre, som enligt sina egna ord »gick i skog och skjul, klädd
i en vadmalsklut, drack vatten och åt ynkeliga». Några minuter
senare svängdes ficklampan uppmuntrande, och så småningom
sutto även vi andra och resonerade med herrskapet Olausson
på Skälsnäs gård halvannan mil sydost om Eksjö. De båda
pionjärerna berättade sedermera att de mottagits av en något
sträv röst, när de kommo lodande in utifrån mörka natten. »Vi
ville bara ha några upplysningar.» »Om vem?» »Om Gustav Vasa.»
»Kom han så», skriver Peder Svart, »till en frelseman j
Söderwidbo j Småland benembd Bengt Ericson på Skällesnäs, thenne rådde
Götstaff Ericson fölia sigh till Stockholm, låtandes honom och see
sitt legdebreff thet han hade bekommit aff Konungen. Men Götstaff
rådde then andre twert emott, att han skulle fölia honom åt Dalarne
och intet förlåta sigh på Konungens fredzbreff, ty Götstaff sade sigh
wähl förståett haffua hwadh tilförlatelse the Swenske skulle sigh
förmoda genom sådane leigde och breff, thet samme Bengt och flere
Swenske hwilke thetta icke tro wille nogsampt finge framdeles j
händer rön tå han bleff affhuggen medh the andre.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
